Min första artikel i AoT handlar om rosor!

Snart finns juninumret av Allt om Trädgård ute i handeln. Där kan du läsa min artikel om Marie Vibergs fantastiska rosenträdgård i Husum!  Många bilder är det. Jag besökte henne flera gånger, med så många rosor tar det en stund att fota…så bilder finns det kvar. Marie bor på en väldigt speciell tomt. När hon äntligen fick en tomt att plantera på tyckte hon först den var så eländig. Men den visade sig ha ett guldläge för rosenodling – eller ska vi säga silverläge? Förklaring finns i artikeln…

Marie lyckas med rosor som inte brukar klara sig här till exempel Austinrosor. Allt beror på hennes väldränerade läge. Ja allt klarar sig nära på. Jag tycks minnas att hon sa att en, ja EN! ros av alla hade dött. För oss vanliga dödliga med vanliga tomter går det i varje fall helt klart jättebra att odla kanadensiska rosor här. På BillaBlom har vi ett stort sortiment och det finns kvar av de flesta sorterna. Och hos Marie kan man hitta många fler exempel på härdiga rosor, hon rekommenderar särskilt de lättskötta Alba-rosorna.

Fr v: Dart´s Defender, Hansarosen och Ilo – alla härdiga och lättskötta

 

 

 

 

5 förslag för den andra blomningen – höstfärgerna!

Det sägs att höstfärgerna blir finare norrut på grund av kylan. Mycket vackert har vi sett den här hösten. Fick just frågan om ullungrönnen, håller bladen längre in på hösten än andra träd. Det har jag inte reflekterat över tidigare, men inne i stan står de fortfarande som lysande facklor, medan alla bergkörsbär tappat alla blad. HÄR finns bild på ullungrönnen. Den är inte billig att köpa, men värd vartenda öre! Lönnar fröar sig lätt, åtminstone i Salsåker hittar vi småplantor, så då kan man fixa ett  snabbväxande höstträd alldeles gratis. Stort blir det och tänk vad löven lyser upp en grå höstdag!

Skogslönn
Skogslönn

Björkspirean är lika lättskött och tacksam den. Blommar med massor av vita klasar i juni och är en bra marktäckare. Supertålig och härdig. På bilden är sorten ´Umeå´, men ´Tor´ är den vanligaste och likvärdig. Billig att köpa och lätt att föröka. Mycket bra som häck och blir ca 1 m hög.

hostfarg-bjorkspirea-umea
Björkspirea ´Umeå´

Knallcerise blir ginnalalönnens blad, buskträdet blir bara 3-4 m högt och är härdigt, samt tåligt mot torka. Tänk vad mycket bra vi ändå kan odla i norr! Så nu har vi tre olika höjder, en fin plantering tycker jag ska innehålla minst så många nivåer. Och bättre att plantera i närheten av varandra, med lämpligt avstånd, så de kan utvecklas. Runt trädens fötter får björkspirean fylla ut och kanske du hittar några fina perenner som är ännu lägre än busken. Men det bör vara torktåliga sådana, till exempel nävor,  för lönnen tar för sig bra av vatten. Andra låga marktäckande buskar är aroniasorten ´Glorie´, som blir bara 6-8 dm hög. Vi sålt många av den busken under hösten. Det är den finaste aroniasorten med blanka blad och en otrolig höstfärg. Men så är den en E-planta, vilket står för Elitplanta. Härdig också förstås. Lägg den på minnet!

ginnalalonni-hostfarg
Ginnalalönn

 

 

Test med frysta vinbär, sura och söta, något för alla smaker

De flesta bär blir surare som frysta, till exempel svartvinbär. Färska mogna är så goda men så fort de varit i frysen blir speciellt skalet surt och det behövs mycket socker. Därför testade jag att frysa in flera sorter för att jämföra. Alla härdiga sorter.

Sura och söta vinbär

Längst upp till vänster har vi de vanliga röda. De är lika sura färska som frysta. Nedanför finns gröna vinbär som är de sötaste som färska ( förutom saskatoonbär). De blev inte sura som frysta, utan blev bara lite mildare. Sedan till höger om svartvinbären är de vita. Också goda men mer syrliga än de gröna som färska, men de vita blev också mildare efter frysning. Mittemellan de gröna och röda tycker jag. Så till sist längst upp till höger ligger de sk Kanadas vinbär, som är en bärhäggmispel, saksatoonbär från Kanada. De räknas egentligen inte till vinbär och har ingen syrlighet alls, är bara söta, med en annorlunda smak jag inte kan förklara. De bären förändras mycket lite efter frysning och blir inte heller så vattniga som de flesta frysta bär. Skulle jag välja favoriter så är det gröna vinbär och saskatoonbär, de är förstås mina nyaste buskar och nyheter är kul. Men de gamla vanliga kan man inte släppa – äldsta barnbarnet säger att mormors svartvinbärssaft är bäst. Låter bra när jag tänker på en av sönerna som när han var liten föredrog köpt saft med märket BOB. Han kunde inte läsa men kände igen bokstäverna, så han han bokstaverade. B O B, var det som gällde då!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...