Lär dig skillnaden på ätlig fläder för saft och fläder för prydnad.

Nu blommar den äkta flädern. Den ätliga alltså, Sambucus nigra, som ger den omtyckta saften. Den klarar sig bra i z 5 numera, sedan klimatet blivit varmare. Saften är supergod, men faktiskt har vi gjort så mycket att jag nästan blivit trött på den. Det är enkelt att skilja den äkta mot den vilda, giftiga. Den äkta flädern har vita stora blomflockar som är helt platta på översidan. Och doftar såå gott! Nu i juli är blomningstiden för dessa trakter.

Äkta fläder

Den vilda druvflädern, Sambucus racemosa, hittar jag nere vid havet. Den blommar tidigt, här i maj-juni, med gula toppiga blommor. Så det är inga problem att hitta rätt fläder. Bären på den vilda kan locka till att smaka, man kan få ont i magen, men de torde knappast vara så goda, så att det slinker ner många. Enligt Giftinformationscentralen är det ovanligt med förgiftningsfall hos barn.

Sambucus racemosa, druvfläder, gifitg.

Men man kan också ha fläder som en prydnadsbuske. Då gillar jag flikbladig druvfläder, ´Plumosa aurea´tror jag att min sort heter. Den har fina gulgröna blad, syns längst upp i bild. Det finns flera gulbladiga sorter. Busken är härdig, zon 5-6, men brukar torka i topparna. Jag brukar inte klippa topparna utan snart har busken vuxit ikapp. Den vill inte stå torrt och hellre i halvskugga. Jag vattnar aldrig min buske så mot sensommaren kan den bli lite ful i bladen. HÄR kan du läsa mer om den. Den rikblommiga rosen t v ska jag presentera men det blir på Instagram. Följ mig där också: @gladigront.

Flikbladig druvfläder längst upp i bild.

Så får man tidiga hösthallon i norr och björnbär som hinner mogna!

Det har blivit ett långt uppehåll med blogginlägg. Tro inte att jag lagt av, men annat har pockat på tid. Jag har inte heller hunnit med andras bloggar. Det blir snabba bilder på Instagram för mig när jag inte hinner blogga. Följ mig gärna där på @gladigront. Det händer mycket hela tiden i trädgården, så det finns massor att skriva om, så nu ska jag bli flitigare, även på bloggen.

Björnbärsblom

Nu är härliga tider när man får plocka egna bär! Hallon och björnbär mognar olika tider så man sprider ut njutningen. Tänk att gå ut en morgon och plocka munnen full! Och barnbarnen tycker som mig. Hösthallon har jag inte haft tidigare, för de har svårt att hinna mogna här i norr. Kanske inte härdiga heller, men jag vet en som har dem på friland. För att prova köpte jag en ´Elektra´ifjol och satte i en stor kruka på altanen. Några stora hallon hann det bli ifjol. Sådana som dem man köper i små askar i butiken.

Redan 26 maj blommade hallonplantan på sin plats i uterummet.

Över vintern har krukan stått i jordkällaren, sedan i uterummet och nu ute på altanen. En enda planta ger inte så mycket, men vi får smaka hallon varje dag. Det är på fjolårets kvistar det är bär nu och årets nya skott börjar redan blomma lite, så de ger en senare skörd. Fjolårets kvistar klipper jag bort när allt på dem mognat. Hinner sedan inte alla nya skott få mogna bär är det bara att ta in plantan till uterummet igen. Praktiskt, eller hur? Om man orka lyfta eller har hjälp, vill säga!

Blommande sibiriska björnbär för norr

Björnbär i norr kändes förr som en ouppnåelig dröm, men nu finns flera sorter som klarar sig här. Leif Blomqvist, plantskolemästare och expert på odling i norr, säger att sibiriskt björnbär är den bästa sorten. Tur att det är den jag satsat på då. Nästan inga taggar, lite skötsel och söta bär. För att hinna mogna måste den dock växa mot en solig vägg. Den blir hög och sprider sig åt sidorna så jag rekommenderar inte växthus. I så fall ett riktigt stort sådant. Vinterkylan är inget problem.

Björnbär i blom

Inte bara bären är söta, utan även blommorna. Visst ser knopparna ut som små rosenknoppar! Även på hösten är det vackert, inte bara de mogna bären utan kvistar med björnbärskart är väldigt dekorativa i blomsteruppsättningar. Om man nänns offra några kvistar till det. Eftersom våra björnbär inte fått en södervägg, mognar inte allt kalla höstar. Som den hösten vi åkte på långsemester och möttes av björnbär med mössa av snö!

Björnbär med massor av antioxidanter
Björnbär med massor av antioxidanter

Hoppas mina fina bergvallmo klarar flytten!

Denna sommar, när vi måste avstå en hel del aktiviteter på grund av coronasmittan, är vi många som passar på att fixa i trädgården. Just nu jobbar vi med att flytta allt från rabatten som går längs hela norrväggen på sommarstugan. Så många fina växter jag är rädd om. Därför startar vi innan det börjar växa så mycket. De plantor jag är mest rädd om är alla Bergvallmo, Meconopsis. De har trivts så bra i detta läge. Ovanliga sorter som man sällan ser handeln. Jag har drivit upp dem med frö från STA. Den ena vackrare än den andra.

Lila bergvallmo, Meconopsis grandis
Ovanlig färg på bergvallmon, det kan vara sorten ´Burgundy´
Bergvallmo ´Hensol Violet´
Liten och söt bergvallmo
Blå bergvallmo, den vanligaste färgen

Dessa bergvallmo har trivts så bra, både för att det blir lagom lite sol men ändå himmelsljus då inga träd har skuggat, och för sandbädden de växte i. Istället för jord, djupt med sand i grovlek 0-8 mm. Åkerstedts metod följer jag. Då blir det riktigt väldränerat runt rötterna. Vatten vill bergvallmona ha, men det får inte stå kvar, speciellt inte på hösten. Kyla gillar de, bara det inte blir för mycket fukt. I många år la jag på gräsklipp som gav näring och höll fukten. Sedan har jag fortsatt med att bara kasta ut pelleterad hönsgödsel. Knappast några ogräs tack vare sanden. Plantorna flyttas nu till några pallkragar med sand och en del till en annan plats i sandbädd. Förhoppningsvis ska de få komma i en ny skuggrabatt nästa år. Men många andra ska rymmas också, mina fina bladväxter. Så den får bli stor…

Enköpings parker i maj
Parasollblad, Astilboides tabularis i vårutspring

Parasollbladet är snyggt bara för sina meterstora ljusgröna blad. En enda planta har vuxit kopiöst, så jag kommer att dela den i minst tio bitar och kruka in en del och sälja. Har man hållit på många så blir det till slut för mycket av vissa växter. Ja om de trivs förstås. Rätt läge och rätt jord. Den rödtonande rodgersian ´Rotlaub´har också vuxit vansinnigt mycket. Den är en bra marktäckare precis som den söta hasselörten som har tagit sig bra inunder parasollbladet. Typisk att nu ska man måsta flytta allt. Men dessa tål det bara bra, värre är det med krolliljor, både vita, vinröda och en dyr orange sort. De klarar sig men torde protestera med att inte blomma i år. De räknas till de exklusiva men är härdiga och lättodlade. Och gillar skugga. Jag ska leta fram bilder så får det bli ett eget inlägg.

Hasselörtens blanka mörkgröna blad trivs i skuggan