Så planterar jag pioner – och gärna nu.

Så länge marken inte har frusit kan jag plantera pioner, även här i norr zon 4-5. För 3 år sedan påbörjade jag min pionträdgård sent på hösten – 23 oktober är det senaste datum jag planterat och det märks att dessa pioner fått en rivstart. Många blommade redan första sommaren, men någon dyrbar sort dog på våren eftersom det var torrt och jag missade att vattna. Det vet jag väl att man ska vattna första året. Nu har jag lärt mig hålla koll även på våren.

Luktpion ´Peter Brandt´

Pioner är riktiga köldälskare, för de rotas inte om det är för varmt. Om man köper på försommaren är det bäst att låta krukan stå ganska skuggigt så den slipper värme på rötterna för att sedan plantera den på hösten. Det passar mig bra för ofta har jag inte funderat ut var alla pionerna ska sättas. I bilden här nedan syns att rötterna klarat sig bra sedan i våras och börjat växa när jag satte i slutet av september i den kalla sköna jorden. Köper man bara rötterna – okrukade – exempelvis från Pionsällskapet eller direkt från Holland kan man få det som höstleverans. När jag beställer till BillaBlom kommer rötterna i mars, så då får man plantera i kruka och ställa svalt, eller så gräva ner ute så fort det bara går, medan jorden är kall. Info kommer här på bloggen om vilka pionrötter som kommer att finnas för att köpa. Riktig bra priser eftersom jag inte behöver lägga tid på krukning. På trädgårdsvisningarna var det många som la märke till ’Paula Fay’ som verkligen är speciell, så den har jag beställt.

Hybridpion ’Paula Fay’, lysande karmosinröd med blänkande kronblad. Tålig, rikblommig och relativt låg.

När jag planterar gräver jag en stor grop, helst 50 cm djup och bred – om jag orkar. Ibland blir det lite mindre, men det går inte att ha sten eller trädrötter där pionen ska växa. Längst ner i botten lägger jag en näve benmjöl, det gillar pionen. Sedan lägger jag i en del av den jord jag grävt ur och blandar noga med välförmultnad kompost och gammal stallgödsel. På bilden har jag just lagt i och inte blandat än. Den befintliga jorden ska det vara mest av. Plantjord på säck undviker jag, det är den sämsta jorden man kan ha. Men så är den billig också.

Jordförbättring innan pionen planteras. Komposten och gödseln ska nu blandas med befintlig jord.

De flesta pioner vill ha bara 3-4 cm jord ovanpå rötterna. Man utgår från tillväxtpunkterna där stjälkarna växer fram. Eftersom jag grävt om jorden blir den lucker, vilket förstås är bra, men när jag vattnar sjunker det ihop lite och även mer till nästa år. Så därför planterar jag alltid pionen rätt högt, för pioner gillar inte att stå i en grubba och blommar inte om de kommer för djupt. Så jag planterar med tillväxtpunkterna i gräsmattans nivå och lägger extra jord ovanpå istället. Vattnar så att jorden får kontakt. Till nästa år har den sjunkit ner lagom. Jorden närmast pionrötterna blandar jag med bara lite gödsel, och använder mest den befintliga jorden, för rötterna kan brännas av gödsel. Sammalunda när det blir dags att gödsla om något år, myllar jag ner gödseln i en ring utanför rötterna.

Nya ’Purple Spider’ luktpion. Den har stått i skuggigt i sin kruka över sommaren och hade fina rötter när jag satte den i slutet av september.

Höstfärger ger höstglädje!

När sommaren sjunger på sista versen kan man bli vemodig, men då finns en bra medicin – buskar och träd med härliga höstfärger! Jag har gått och väntat på att vingad benved ska flamma upp i cerise. Nu har den vaknat med besked och bjuder på en riktig färgexplosion. Tänk vad många trädgårdsväxter det finns, som kan vara vackra även på hösten. Nästa år kanske jag måste anordna en höstvisning. När jag designar en trädgård ser jag alltid till att få med höstfärger. Vill du också ha

det så finns fler tips här på bloggen sedan tidigare. Skriv bara in ”höstfärg” i sökrutan här uppe till höger så kan du designa själv. Dessa tre buskar jag visar idag har jag tidigare tipsat om. De tipsen hittade Emma som köpte en hoper med buskar i våras, till en stor yta. Med mängder av dessa grupperade tillsammans med bergkörsbär och släntbusken liten stefanandra som också får höstfärger kommer det att bli anslående. Jag ser fram emot att hon skickar bilder om några år när det tagit sig.

Vingad benved, Euonymus alata i bästa höstskruden.

Bakom denna skönhet har jag två smällspirea, till vänster ’Dart’ s Gold’ med limegula blad och till höger ’Summerwine’ med mörkt vinröda blad. Den senare blir så vid att det är svårt att köra in bilen på vintern, så jag ska börja formklippa den. Kommer inte på vilken form bara. Boll eller vad tycker du?

Näverhägg, Prunus maackii

Näverhäggen lyser som en sol och sedan på vintern pryder den kopparfärgade barken mot den vita snön. Den börjar bli så pass fin att folk frågar om den på trädgårdsvisningarna. En del tror att det är en sorts björk, vilket det inte är, men starkväxande och mycket härdig.

Tack vare Leif Blomqvist kan vi med kallt klimat odla många goda bär- och fruktsorter

Just nu är jag uppe i björnbärsskörden. Förr trodde jag aldrig att jag skulle kunna odla björnbär. Ända tills Leif Blomqvists plantskola började introducera nya härdiga växter som gjort odlingslivet bra mycket roligare här i norr. I förra numret av Allt om trädgård kan du läsa mer i min artikel om Leifs resa fram tills nu. Förutom plantskolemästare har han skrivit en flertal böcker, är en populär föreläsare, ja, ända till Island och Färöarna har hans råd nått. I artikeln finns också hans tips för att vi i norr ska lyckas. Ja, förutom att skaffa de härdiga växterna från hans plantskola. Tidningen finns nog inte att köpa nu, men alla bibliotek har den säkert.

Sibiriska björnbär är de bästa enligt Leif. Tidigast och godast. Väldigt härdiga också. Men det behövs en solig vägg för mognaden. Jag har mina plantor vid en östervägg där allt inte hinner mogna dåliga somrar – som i år till exempel. Men härligt att bara kunna gå och plocka direkt i munnen. De ska vara riktigt mjuka för att vara söta, att de är svarta räcker inte, så man får gå och klämma…Många andra favoritbär har jag, som dem på bilden i artikeln, bärhäggmispel eller saskatoonbär. Ifjol fick jag 14 liter på busken av stora söta bär. Alla dessa goda bär och frukter har vi tack vare Leif! Han måste vara den person som betytt mest för odlingen i vår kalla landsdel! Tack Leif!

Imorgon kommer mitt utlovade inlägg om hur jag lyckas med att övervintra dahlior.

Goda egenodlade björnbär
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...