En berättelse från förr: Kvinnor som levde hållbart och sparsamt, inget slit och släng, men väl slit…

Tänk på en kvinna som är viktig för dig! Då tänker du väl på din mamma! På Internationella kvinnodagen tänkte jag på min mamma och allas våra mödrar som föddes under första decennierna av 1900. Närodlat, hemgjort, återvinning och självhushållning var självklart för dem. Sådant som vi pratar om nu när vi kommit på att vi måste värna miljön. Min mamma diskade plastpåsar och återanvände. Blomjord köpte hon inte, utan blandade av sandjord från trädgården, förmultnade löv och brunnen kogödsel från “kasa” (gödselstacken). Eftersom det fanns jerseykor på det lilla torpet, som gav fet mjölk, blev det en del grädde. Överbliven grädde som blev sur bakade hon av. Ofta “brunkaka”, det var alltså mjuk pepparkaka. Det tänkte jag på häromdagen när en gräddförpackning fått lite bismak. Dags att baka en saftig brunkaka! Kasta mat gör man väl inte! Har du något annat exempel på hur din mamma levde sparsamt?

Brunkaka bakades med surgrädde. Här serverad på mammas kakfat.

Hemgjord lingonsylt fanns i alla hem, det blir så gott med den i brunkakan! Numera vet man att lingon är så väldigt nyttiga. Ja, alla skogens bär, som man självklart på den tiden tog vara på. Inget slit och släng gällde heller – eller, slit var det, för att få mat på bordet. Utnötta kläder eller gamla gardiner blev till mattrasor och mamma skapade mattor i sina egna mönster. En nött tygbit var också bra som disktrasa eller till fönsterputsning. Mamma var en arbetsmyra som skötte korna och hushållet, men också förvärvsarbetade, vilket få av byarnas tanter gjorde då. Hon sydde för en skofabrik, hemnåtling. I kammarn satt hon med sin Singermaskin och sydde med full fräs.

I ett gammalt fotoalbum hittar jag mamma som sydde för skofabriken i Nordingrå. Självklart i egensydd klänning.

Som ung var hon piga på olika ställen och sedan började hon sy kläder till folk som hade råd. Hon bara tog sig för, sa hon. Självlärd kan man säga. Jag minns att hon gjorde mönstren själv, direkt på kundens kropp. Varje år till examen, sista dan före sommarlovet, sydde hon en ny klänning åt mig. Jag minns speciellt ett så fint tyg. Hon var driftig och beställde från grossist. “Skicke´efter”, som man sa. Jag minns inte själv, men min äldsta syster minns att mamma alltid höll på med klänningen sista kvällen. Jag känner igen det där – många järn i elden och jobbar gärna nära deadline….

Examensdag i klass 2 Näs skola. Jag står närmast fröken. Mönstret på min nya klänning var i turkosblått och cerise.

Några kor hann hon också med att sköta. Hon behöll dem så länge det bara gick, även sedan hon blev ensam. Många var de som ville göra reportage om henne, hon var lite av ett original, och kunde ge svar på tal. Här ett urklipp från en veckotidning från när hon var 82. Bara de allra sista åren av livet hade hon inga kor. Hon tyckte verkligen om dem och kallade dem sina vänner. Hon fick ischias på äldre dar och fick svårt med ett ben, men korna gav hon inte upp. Det gick ju att gå med rullatorn ut till lagårn! Hon sa: – Varför skulle jag kliva upp på morron om jag inte skulle ut till korna?

Mamma med sin kära kossor.

Mamma Matilda, kallad Tilda, blev gammal, drygt 90 år, och behövde de sista åren hjälp av hemtjänsten. När jag tryckte på att hon jobbat så hårt under sitt liv så hon inte skulle vara rädd att ta hjälp, menade hon på att det bara varit roligt att jobba. Tänk vad många mammor som drivit detta samhället framåt, fött upp ungar och brytt sig. Ja pappor också, men idag handlade det om kvinnornas betydelse.

Fyra generationer någon dag innan mamma somnade in för gott. Den nyfödda bebisen fyller snart tonåring! Mamma var så glad att barnet fått hennes namn – nästan. Tilde.

Julspel i Nordingrå kyrka och ett vintrigt landskap = En riktigt God Jul!

Julstämning får man på olika sätt. För mig är ett (minst) besök i kyrkan viktigt. Ett vintervitt landskap dessutom gör det inte sämre. Vi tog en tur till Nordingrå för att se julspelet, sjunga julens sånger och känna gemenskapen. Två timmars bilkörning var väl investerade.

Oavsett vad man tycker om julens budskap kan man inte annat än fascineras av den vackra interiören. Kyrkans altarskåp i all sin glans med alla luckor öppna. Julkrubban och de vise männen på väg mot målet. Så vackert!

Altarskåpet är en klenod från 1500-talet. Det visar påskhistorien med Jesu död och uppståndelse, men under adventstiden och fastetiden viker man in luckorna som är nog så vackra på baksidan med julberättelsen i bilder. Nu på julafton var luckorna åter öppna och visade innehållet i all sin glans. En fin sorts julkalenderöppning!

Ute är det riktig vinter. Någon decimeter snö och 2 minusgrader. Helt perfekt!

Jag önskar dig en God Jul var du än är! I vinter och snö, i sol och värme, tillsammans med många eller med dig själv som sällskap.

24 december, 2019Permalink