Igår när vi skulle få gäster skyndade jag mig att få bort lite mer av det julröda. Till min snabba bordsdukning återanvände jag de vita hyacinterna som jag tidigare planterat i drinkglasen. De har stått svalt i källaren, annars hade de varit utblommade. HÄR kan du se dem. Nu får bordet stå så här tills Tjugondag Knut. Yngste sonen kommer snart hem på besök så vi måste lämna kvar lite julkänsla åt honom.

Jag valde dukning med glas, vitt skimrande tyg, silvrigt gräs, bruna kottar, lärkkvistar och långa kanelstänger som matchar bordet. Vita äpplen och silversnören. Först tänkte jag ha tyget över hela bordet men det blev inte fint då bordets färg tog över det genomskinliga vita. Så då blev det i mitten istället. För att många gäster skulle rymmas drog jag ihop tyget i ändarna med silverband och knöt in rejäla knippen med långa kanelstänger.

Här har jag tillämpat nyttiga tips från floristutbildningen: formen och linjerna är alltid viktiga. Eftersom bordsskivan är oval fick tyget också en oval form, fast mer avlång. Fast egentligen av praktiska skäl, som sagt. Kottarnas riktning och kanelstängerna förstärker formen.

En krans fick bli kronan på verket, fast den egentligen inte behövdes, men jag ville prova idén från Nordvikskolan. Jag har klätt en halmkrans med vanlig bomull, sådan som det går att dra ut en lång längd ur påsen. Köpt billigt på mataffären. Under det tredje tunna lagret bomull har jag virat två batterislingor och fäst bomullen med silvrig buljongtråd, så blev det mysig snölyktekänsla. Batterihållarna i mitten av kransen täckte jag snabbt med avklippta rosor.