Liten beskärningsskola del 2

Beskärningen av äppelträd i Trädgårdskampens första avsnitt gav nog både frågor och svar. Som sagt gick det rasande fort så här kommer en grundligare förklaring. HÄR kan du läsa del 1. Uppbyggnadsbeskärning visades, det kallades så i alla fall, men sådant gäller träd som redan är planterade och etablerat sig på växtplatsen. Planteringsbeskärning är det första så då börjar vi från början…

Förr var träden oftast barrotade, utan jord och kruka – så då behövdes en kraftigare beskärning än numera då träden kommer i krukor. För barrotade träd har ju rötterna kortats av vid uppgrävning så då behövs en inkortning av grenarna för att få balans. Krukodlade träd däremot ska få behålla så mycket som möjligt av grenverket, för det är ju alla växande blad som i fotosyntesen ska ge näring till trädet så att det orkar växa och rota sig. När man klipper bort grenar ur trädet tar man också bort lagrad näring från trädet, som måste satsa sin lilla energi på att läka såren.

Alltså: Vid plantering tar man bara bort konkurrentskottet, alltså det skott som är närmast toppskottet, och tar bort skadade och felriktade grenar som växer inåt trädkronan eller korsar en annan gren. Våren därpå blir det aktuellt för uppbyggnadsbeskärningen, då man tar bort så att det förutom toppskottet är 3-4 grenar kvar som ska bli stommen – de kraftiga krongrenarna. Här väljs i första hand de grenar som växer horisontellt, för de får starkare infästning i stammen och fläks inte av så lätt vid stor tyngd från fruktskörden. Grenarna ska peka åt olika håll, alltså sitta spiralformigt runt stammen, på olika höjder, för att bli starka. De grenarna och toppskottet klipps in så att kronan nu ser ut som en hög pyramid. När så toppen försvinner på alla grenar svarar de med att skjuta flera nya skott som du under senare år kan välja ut de bästa och så bygga upp kronan.

Jag ska tillägga att åsikterna många gånger är delade vad gäller beskärning, men klart är i alla fall att konkurrentskott ska tas bort vid planteringsbeskärningen. En del vill klippa in hela trädet redan då, och en del vill vänta till året efter. Efter att ha läst många olika åsikter håller jag mig till de nya rönen och väntar med den omfattande beskärningen till året efter.

Med körsbärs- och plommonträd måste man vara mycket försiktigare, speciellt om de växer på gränsen av sin härdighet, vilket ofta är fallet här i norr. Behöver du ändå klippa måste det göras på grenar som inte är mer än ett-två år gamla, för äldre grenar har svårt att skjuta nya skott.

I nästa avsnitt om ca 1 vecka (men innan dess kommer förstås många andra inlägg) ska jag visa och förklara hur och varför man lägger snittet på ett visst vis. Vi ses! Och vi följer väl Trädgårdskampen! Alltid något guldkorn – eller en fundering som väcks.