Frukt som man inte hinner eller vill ta vara på behöver ändå tas bort. I år hann vi inte ta vara på alla äpplen och plommon men det är inte bra att de ligger kvar på marken eller hänger i trädet. Ibland ser man svarta frukter, kallade fruktmumier, som hänger kvar hela vintern. Både de och och dåliga frukter på marken sprider gul monilia, fruktmögel. I första skedet blir det ljusgula sporprickar på skalet, ofta i cirklar. Får dessa frukter vara kvar tills nästa år sprids svampsporerna till de nya frukterna.
- Alla angripna frukter måste tas bort under hösten, men får inte läggas i komposten, bara de friska. Soptunnan är bättre i detta fall.
- Gallra kartarna på försommaren så att de färdiga frukterna inte kommer att nudda varann, för annars förs smittan över från frukt till frukt.
- Fruktmöglet kommer in i frukten via hål i skalet, från exempelvis fågelhack, getinggnag och via skorvfläckar som spricker upp. Att stoppa getingarna torde vara omöjligt, lite lättare att skrämma fåglarna. Skorv som börjar som svarta fläckar i skalet kan man motverka med beskärning så att trädet är glest och torkar upp efter regn.
En hel del är det att tänka på för att få fina frukter, men jag tycker i alla fall att frukt- och bärodling är lättsammare än grönsaksodling. Det märks på alla sorter jag har, ett 30-tal olika inympade äppelsorter – ska räkna nån gång – 2 sorters päron, 5 sorters plommon, 4 sorters körsbär, aronia, 4 sorters bärhäggmispel, 3 sorters blåbärstry, 2 sorters havtorn, flera hallonsorter, björnbär, tayberry, buskblåbär, jordgubbar, jordgubbshallon, åkerbär, gröna, vita, röda, svarta vinbär, taggfria krusbär, fläder, och kanske var det nån mer. Ska bara tilläggas att allt detta inte gett frukt än, då en del är nyplanterat eller bara något år. Men det kommer så småningom utan alltför mycket ansträngning.
förstörs varje år i våra trädgårdar, men sköter man trädet blir frukten frisk, stor och fin, då tror jag att man inte vill låta den förfaras. Bara en sådan sak som att gallra bort en del av kartarna ger ett stort resultat säger Görel. Enkelt att göra och hon listar flera fördelar med det. Med tydliga bilder och beskrivningar lär man sig också om beskärning, sorter, pollinering, ympning, lagring och annat intressant. Även de tråkiga sjukdomarna och ohyran får man tips för att klara av. Och sådan kuriosa som hur man gör en egen äppelsort. Före köpet av äppelträd borde alla läsa denna bok, för här finns många listor på olika egenskaper. Då kan man välja just det träd man vill ha. Däremot ställer jag mig frågande till att det inte skulle vara bra med höstplanering här i norr. Numera planterar vi krukodlade äppelträd så länge det går att gräva och jag har aldrig hört talas om någon som haft problem med det. Att göra en upphöjd plantering vid kompakt jord, som Görel rekommenderar, ger jag tummen upp, men inte att gräva en 60 cm djup grop. Där blir det väldigt blött om jorden är kompakt. Men allt som allt är detta en läsvärd och innehållsrik bok. Den som inte vill ha ett eget äppelträd, efter att ha läst boken, kan inte finnas!