Nu i mitten av oktober har jag grävt upp alla dahlior jag vill behålla till nästa år. Här får du mina enkla tips varvat med några av årets nya favoritdahlior som ska sparas.
Dinnerplate-dahlian Penhill Watermelon (störst på bilden) är nr 1 på min lista för nästa år.
Gräv med grep så skadas rötterna inte så mycket, men ingen brådska med att gräva upp. Först när frosten har tagit dahliorna kan du börja. Det går också att vänta längre. Såvida marken inte fryser kan man vänta. En gång hade det hunnit bli en isskorpa i rabatten, men mot alla odds klarade de sig. Inget att rekommendera att chansa så. Klipp ner stjälkarna men lämna stumpar att hålla i.
Linda´s Baby är en av de populära bolldahliorna. Perfekt rund form som kontrast mot spretigare dahlior.
2. Märk med namn eller färg och gärna höjd. Jag gör det snabbast med vattenfast tuschpenna på en remsa frystejp längst ner runt en stjälk. Hållbar och sitter fast bra. Har man många sorter att hålla ordning på är det idé att märka innan blommorna frusit.
Waltzing Mathilda enkel dahlia, omtyckt av pollinatörer.
3. Lägg ut knölarna på marken och spola bort jorden med hård stråle på vattenslangen. Ofta har knölarna vuxit rejält, så till våren kan du dela, så blir det fler. Då är det praktiskt att ha spolat bort jorden redan på hösten.
Dahliaknölar renspolade inför vinterförvaringen med märklapp av frystejp.
4. Torka dahliaknölarna inomhus, gärna i glesa backar, i varmt garage eller växthuset om du fortfarande har värme där. De behöver bli helt torra, kan ta tid beroende på värme och luftväxling. Ingen fara om de skulle torka länge.
Kaktusdahlia Tsuki Yori No Shisha, spretig med tunga blommor som hänger lite. Så snygg i bukett!
5. Sätt knölarna i papperskassar, sådan man handlar i och förvara i mörkt och svalt utrymme. Frostfritt garage, matkällare, eller jordkällare.
Aprikosgul ny dekorativdahlia som jag tappat namnet på.
Det här tillvägagångssättet funkar för mig nu, när jag har en bra jordkällare. Lite för fuktig för dahlior dock, så de måste torka extra så stjälkstumparna inte möglar. Förr hade jag en torr matkällare, så då brukade jag lagra knölarna i hinkar med grov sand. Det och andra metoder kan du läsa om HÄR. Man får inrätta sig efter förvaringsutrymmet.
TopMix Dahlia rosa, en låg enkel krukdahlia. Växer glest men väldigt fin i buketter.
Så är det bara att vänta på vår då det är dags att fördriva. Här i våra trakter är det lämpligt kring påsktiden.
Att spara dahlior över vintern är inte svårt. Tar lite tid att gräva upp och lagra men ger mycket tillbaka, då det blir desto fler, eftersom knölarna oftast går att dela. I år väntade frosten till mitten av oktober så jag har nyligen grävt upp de sista. Ja, en del gräver jag inte upp, för att få plats med några nya sorter nästa år.
De vita buketterna med dahlian ´Kelvin Floodlight´ blev populära i sommar.
Så här gör jag:
Jag klipper ner stjälkarna så det blir 1 dm stumpar kvar – bra som “handtag”.
Märkningen är viktig, det gör jag enkelt med en bit frystejp som jag drar runt en stjälkstump. Den sitter väldigt bra, oftast är tejpen kvar från förra året till och med. Enklast är att först skriva direkt på rullen med en vattenfast tuschpenna, och riva av bit för bit. Om jag inte märker före uppgrävning gäller det att märka fort. Det är så lätt att blanda ihop sorterna.
Sedan gräver jag upp med en kraftig grep. Sticker först rakt ner runt om, en bit utanför, bänder sedan upp knölen med grepen.
Så spolar jag med vattenslangen bort så mycket jord det går.
Nu måste knölen ligga och torka, ute om det är varmt, fint väder eller inne i ex garaget. Obs! De tål INGEN kyla! Liksom med potatis behöver de ligga ett tag för att få tjockare skal. Skulle det blivit någon skada vid uppgrävningen behöver den också torka.
När knölarna är helt torra, efter ca 1 vecka inomhus, så lägger jag dem i hinkar och baljor, och fyller på sand, den sorten jag odlar i, grovlek 0-8 mm.
Hinkarna ställer jag in i matkällaren och där får allt stå i godan ro. Eventuellt en vattenskvätt någon gång under vintern. Helt kruttorr ska sanden inte vara.
Renspolade dahliaknölar märks och torkas
Jag planterade 50-talet knölar i våras, så jag har många att ta reda på. Ger också bort en del till den som gräver själv. Som du ser är det stora dahliaknölar, många kilo att bära in. Vore det potatis hade man mat länge. Men faktiskt togs dahlian till Sverige först, för att man tänkte ha den som mat. Vi har provat att tillaga och äta, men inget man längtar efter…
Med det sagt, så lyckas folk att spara sina dahlior med andra metoder. Jag vet en som bara stoppar dem i kassar och ställer i ett frostfritt garage. Man får helt enkelt anpassa sig efter hur utrymmet är. Varmt, torrt, svalt eller fuktigt. Svalt är förstås bäst. Här kan du se mer hur jag gör: Så enkelt vinterförvarar jag dahlior.
Den vita pompondahlian vill jag absolut spara. Blommar med så perfekta små bollar!
Någon gång i mars tar jag fram hinkarna och ställer i källarvåningen, vattnar ev pyttelite i hinkarna, så kommer knölarna igång lite innan jag har tid att plantera i för fördrivning i krukor. Då brukar jag passa på att dela. På varje delning måste finnas en tillväxtpunkt eller öga, som man kallar det. Ser ut som en liten grön knopp. Vid delning blir det förstås så att man måste skära rakt igenom knölen. Då ska snittytorna ligga och torka för att inte ruttna sedan i krukan. Före plantering brukar jag också klippa bort alla tunna rötter, de har torkat och kommer inte att växa utan det blir nya sugrötter istället. Jag läste just på https://www.svenskdahlia.se/ att det är bra att klippa bort smårötterna redan före lagringen, så nu ska jag testa det.
Tro nu inte att jag bara vill ha vita dahlior, nej färgstarka gillar jag, så dessa blir kvar m fl. Inför nästa sommar ska jag också skaffa de koppar – och aprikosfärgade bolldahliorna som blivit så populära.
Jag har inte bloggat på länge, så nu är det mycket som väntar. Det har kommit önskemål om tips på användning av aronia, chili och havtorn, så det kan du förvänta dig! Bloggen har varit under omgörning men nu ska allt funka. Tiden har också gått till att ta vara på massor av frukt, bär och grönsaker, men nu känns det kul att vara igång här igen!
När dahliornas stjälkar frusit ska plantorna grävas upp för rötterna tål inte heller kyla. Det är inte akut, för kylan går inte ner i jorden direkt, men någon vecka efter att de frös grävde jag upp dem. Ett drygt jobb då jag har många favoriter som ska sparas. Tur att det blev gjort då för sedan dess har jag hållit mig inne och kurerat en förkylning, som inte kommer så ofta, tack och lov. Jag har mitt eget sätt att att förvara dahliorna över vintern, som alltid fungerar bra. Jag märker att många söker efter information så här kommer den. Jag har aldrig grävt upp före frosten, som en del säger. Det behövs inte, utan jag brukar vänta någon vecka efter frost. Det ska mycket till om frosten ska hinna gå ner på djupet.
Nyss uppgrävda och renspolade dahliaknölar
Bäst är att gräva upp med en grep som inte man råkar hacka av de grova rötterna. Man vill behålla så mycket som möjligt men de dör inte av att man råkar ha av någon rot heller.
Efter uppgrävningen spolar jag bort så mycket jord som möjligt med vattenslangen.
Sedan märker jag upp med en frystejp som jag skriver på med en vattenfast tuschpenna. Tejpen sitter fast bra ända till våren. Jag brukar behållla en bit av stjälkarna att ha för att sätta tejpen på . Sedan är de bra “handtag” när jag ska hantera knölarna vid nästa års plantering.
Knölarna får ligga ute någon timme för att torka till innan jag stoppar dem i säckar för flyttning inomhus. I ett torrt utrymme, inte så svalt som matkällaren, lägger jag upp dem och låter dem ligga och torka ännu mer, en vecka eller så.
Så lägger jag knölarna i hinkar och baljor och häller på grov sand, sådan som jag brukar odla i, grovlek 0-8 mm, och ställer in allt i en sval matkällare. Pyttelite vatten behövs under vintern om sanden skulle bli torr.
Nu ligger dahliaknölarna på tork i källarvåningen tills de ska in i matkällaren för vinterförvaring
När våren kommer lyfter jag fram hinkarna där dahliorna får stå kvar tills jag har tid att plantera dem i krukor med jord. Med lite lagom fukt kan de börja rota sig och är lätta att lyfta upp ur sanden. Men de har ändå fått lite försprång.
