Mångsidiga kryddväxten isop – bra mot stress, ohyra, oknytt mm

Den 12 september, 201412 september, 2014 Av Monica Söderströmi Ätligt, Hälsa i grön miljö, Ohyra och andra kryp, Perenner, TRÄDGÅRDEN

I mitt kryddväxtland finns årets nykomling isop, Hyssopus officinalis, en doftande fjärilsdragare liksom många andra kryddväxter. När vi var på studieresa till Finland, förra helgen träffade vi Marie, praktikant i Aspegrens trädgård, där det fanns en avdelning med bibliska växter. Här kommer hennes tips om nutida och dåtida användning av isopen:
En kopp te lagad på bladen är lugnande och hjälper mot stress, bra att ta till när man kommer hem trött från jobbet.
Förr la man isop på golvet för att fräscha upp och höja stämningen. Isopen ansågs driva ut onda energier.
Man hängde isop på ytterdörren för att skydda mot ondska.
Av isop gjorde man också amuletter som skyddade mot häxor och troll.

Isop lär också vara bra mot bubblig mage. Några blad i en köttgryta gör det lättare att smälta den kraftiga måltiden. Speciellt bra vid fet mat. På Fobos hemsida berättas också att isopen kan skydda mot bl a löss, sniglar och kålfjärilar. HÄR kan du läsa mer intressant på den sidan. Och sedan kan man förstås använda isopen som prydnadsväxt. Den kan växa som en låg häck runt kryddland eller trädgårdsland. Den klipps i så fall tidigt på våren. Den blommar fint i mörkblått och många fjärilar säger väl ingen nej till!

På väg att bli som jag tänkt

Den 11 september, 201411 september, 2014 Av Monica Söderströmi Design, Perenner, Träd och buskar

Den kombination jag valde på försommarn börjar nu visa att det var rätt tänkt. Rosen ´Queen Elisabeth`, behöver bara något år till på sig för att bli riktigt stor, men den är inte så härdig så jag får vintertäcka och hoppas. Rosen ska vara solisten i den här planteringen, störst och finast , men jungfruhirsen – det transparenta gräset har växt kopiöst i år. Det trivs tydligen i värme. Jungfruhirsen förstärker rosens romantiska stil, men hos mig brukar gräset inte överleva vintern så nästa vår får jag driva upp nya plantor.

Ros Queen elisabet tillsammans med indisk fingerört och alunrot (3)

De små tvåfärgade blommorna heter indisk fingerört, Potentilla nepalensis ´Miss Willmott´. Vid leverans av perennerna till BillaBloms försäljning kom dessa plantor fellevererade. Jag hade aldrig sett dem förut, och bara namnet Potentilla är avskräckande för mig som ogillar ölandstok (vetenskapligt namn Potentilla). Men nu har fingerörten blivit min favorit! Den blommar hela sommaren, är tålig och väver sig fint in bland andra plantor. Den kommer BillaBlom garanterat att sälja nästa år! Designmässigt är den också en fullträff – den tar igen rosornas runda form, men är mindre i storlek så att rosen får vara solist, och den bygger ut färgtonen inom samma del av färgcirkeln.

I botten av planteringen valde jag den vanliga alunroten, Heuchera ´Palace Purple´, där den mörka färgen tar igen och framhäver fingerörtens centrum. Alunroten marktäcker också bra och håller bort ogräset. Ingen orsak att ändra denna plantering nästa år, ovanligt genomtänkt för att vara i min trädgård som inte är väldesignad. Designtiden lägger jag på andras trädgårdar. Just nu ligger på ritbordet ett uppdrag som är hög tid att slutföra. Sedan tar jag itu med dem som står på kö. Hösten och vintern finns tid för sådant och till våren kan kunden få en rivstart. Också lätt att få tag i de växter man vill ha. När jag designar väljer jag inte bara de vanliga växterna, det finns många fler lättskötta växter. Om du vill ha designhjälp hör av dig! Mer info: klicka HÄR.

Det är möjligt att jag får ta tillbaka det där med ölandstok. Den rosa sorten ´Pink Beauty´är onekligen söt. Kanske…

Goda och mindre goda plommon

Den 10 september, 2014 Av Monica Söderströmi Ätligt, Odla i kallt klimat, Perenner, Träd och buskar, TRÄDGÅRDEN

Alla möjliga frukter mognar nu, så även de snygga plommonlika frukterna på perennen indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum. I Perennboken av Marie och Björn Hansson står att hela växten är giftig, men från flera källor har jag hört att frukten är ätlig, men ska smaka jäst. Ja jag är då inte hågad att smaka, men plantan är en verklig prydnad, fina blad också.

Jättegoda plommon får vi i mängder från vårt gamla Czarträd. Inte så tåligt träd, bara zon 4, men ack så goda plommon. Blålila skal och ett saftigt gulgrönt fruktkött som släpper från stenen. Jag äter massor varje dag. Den finska sorten Sinikka ger också ganska många goda, söta plommon i år, fast de är små. Trädet är härdigt till zon 6 – det syns stor skillnad mot Czarträdet, som ändå har repat sig från ifjol, då jag trodde att det var på väg att dö.