Spaljerade äppelhäcken är slutskördad! Favoritsorten heter Rubinola.

Nog är Rubinola min favorit, och egentligen några till av mina många äppelsorter. Pecka vill jag inte heller vara utan. Men Rubinola är verkligen speciell. Ljusgult fruktkött med aromrik lite tropisk smak. Skalfärgen drar lite mot rödorange och gult. Denna sort har mest C-vitamin av alla äpplen. Därför mörknar inte fruktköttet, så exempelvis i en sallad gör det sig bra. Men mest är det ett helt underbart ätäpple. Väldigt hållbart också. Än så länge har jag inte fått så väldigt många frukter, men när skörden blir större kommer jag att spara ända fram till april.

Rubinola favoritäpple odlat på spaljerad äppelhäck

Här jag odlar i Höga Kusten i zon 4-5 i en norrsluttning nära havet kan man tro att det inte går så bra. Men det är tvärt emot. Jag har 40-50 olika äppelsorter inympade på drygt 20 äppelträd, små och stora. Till och med Gotlands landskapsäpple Stenkyrke mår gott här. Det är angett till zon 1-2, men vid inympning på annat träd påverkas ympen av det trädet och blir härdigare än annars. Så numera samlar jag på alla möjliga äppelsorter eftersom det går så bra och alla sorter har olika smak och egenskaper. Det enda som kan vara problem, är att vissa sorter behöver en längre sommarsäsong med högre värmesumma. Men i och med klimatuppvärmningen kommer det gå bättre och bättre i våra trakter. Sedan gör odling på spaljeer av olika slag att äpplena mognar tidigare och grundstammens (rotsystemet) sort, här P 60, sägs tidigarelägga mognaden en vecka.

Det blir fina äpplen på spaljerade äppelträd

Rubinola är den sort som mognar sist hos mig. Alltså, man ska inte invänta full mognad utan tar dem när de är plockmogna, dvs äpplet ska lätt släppa från trädet när man vrider det uppåt och skaftet ska sitta kvar på äpplet. Helt bruna kärnor är ett tecken på full mognad så för att kunna lagra länge, bör kärnorna bara ha börjat få lite färg. När jag skördade idag ramlade ett äpple. Det var fullmoget och bara så gott! Övriga satt rätt hårt så jag hoppas att lagringen funkar. Rubinola brukar sitta hårdare än andra sorter. Tänk att på nya året få hämta egna Rubinola i jordkällaren!

Läckra Rubinola

Innan vi åkte bort förra veckan virade vi in trädet i fiberduk, inte bara för att skydda mot frost, för äpplena tål lite grann medan de sitter kvar på trädet. Nej, mest för att skydda mot fåglarna. De verkar ha stenkoll på när äpplena börjar bli goda. Och hackade äpplen går förstås inte att lagra. Trädet såg mer ut som ett spöke, passande vid Halloween kanske! Jag fördrar i alla fall äppelspöken!

Skydda äppelträd med fiberduk

För att äpplena ska gå bra att lagra måste de in i kylen redan ikväll på max 8 plus. När jordkällaren fått lämplig temperatur, helst kring 4 grader, flyttar vi dem dit.

Äpple Rubinola som hängande på tråd!

Frosttåliga växter till budgetpris för utekrukan i höst.

Cyklamen är ett säkert kort under hösten. Den tål en lättare frostknäpp och det är ju enkelt att ställa in krukan över natten om det blir extra kallt. Men cyklamen trivs inte i rumsvärme utan tynar långsamt bort, så ut i svalare luft så fort det går. Har man uterum kan den klara sig länge där. Jag fick tag i en alldeles extra ovanlig flerfärgad sort. Den är det enda jag köpt för min plantering.

Höstkruka med cyklamen och trädgårdsväxter
Ovanligt vacker cyklamen

Från trädgården hämtade jag taklök, som förökat sig bra där. Murgrönan har växt hela sommaren i fatet som stått undanställt sedan påskplanteringen. Murgrönan klarar mycket kyla men inte hela vintern. Perennen rosenplister, Lamium maculatum, är en marktäckare som sprider sig i trädgården så jag grävde upp några småplantor och klippte in. Fint med de små silvriga bladen som matchar cyklamens större blad.

Perenner i kruka

Lite mossa från skogen och dekorationsgrus dessutom, så är min höstplantering klar, utan att kosta mycket.

Taklöken räckte till några småkrukor också

Planteringsfatet använder jag året runt till olika årstidsbaserade planteringar. När advent närmar sig tar jag in fatet och murgrönan och taklöken får istället sällskap av amaryllis och barrkvistar. Dem plockar jag förstås i trädgården. När amaryllisen blommat över byter jag ut till en ny som jag drivit upp. Nu kring Allhelgona när amaryllisarna är billiga att köpa, skaffar jag några knoppiga röda, som börjar blomma lagom till advent. Då sätter vi också upp en gran med ljusslingor i uterummet. Eftersom det då är kallt därute behöver den inget vatten så det blir riktigt lättskött och vi slipper barren inne.

Smaskiga havrebars med vanliga skafferivaror.

Dessa havrebars i generös storlek är verkligen beroendeframkallande! Tjocka och en aning sega. Mycket socker och sirap i, så man får hålla på sig. Å andra sidan består en stor del av fiberrika havregryn och havrekli. Allt går att röra ihop i en bunke, men det är enklare med hushållsassistent.

Havrebars med mersmak

250 g smält avsvalnat smör
8 dl havregryn
2 dl havrekli
300 g vetemjöl
500 g rårörsocker
2 msk vaniljsocker
1 msk kanel
1 msk bakpulver
1 1/2 dl sirap
2 ägg

Dekoration: 100 g mörk choklad

  1. Blanda alla torra ingredienser.
  2. Rör ner smör, sirap och ägg.
  3. Lägg bakplåtspapper i en långpanna 30×40 cm.
  4. Häll i smeten och jämna ut med hjälp av en gaffel. Det ska vara tjockt med smet.
  5. Grädda i mitten av ugnen i ca 17 minuter.
  6. Låt svalna lite och skär i avlånga bars, ca 3×6 cm.
  7. Bryt chokladen i bitar och lägg i en stark plastpåse och stäng påsen. Lägg i micron och smält på mycket låg effekt. Klipp ett litet hål i ena hörnet och ringla choklad på snedden över kakorna.

    NJUT med måtta! Väldigt svårt att ta bara en…