Svartkålen vill jag ha för nyttigheten och för att den blågröna färgen gör sig så bra i rabatten . Den kallas också palmkål, ja, den liknar faktisk palmblad. När hösten kommer är svartkålen som finast och ger en häftig kontrast till höstfärgerna. Busken i bakgrunden, den vingade benveden blir riktigt knallcerise, så snyggt ihop! Blågrönt och mörkrött är häftigt! Och Linnétagetesen gör sig bra hela sommaren tillsammans med svartkålen. På bilden syns en enda liten blomma.

I kökslandet har jag kålen under fiberduk så inte kålmask äter upp den, men i rabatterna med många olika dofter blir nog kålfjärilarna lite förvirrade så där blev det inga angrepp. Precis invid trappen upp till altanen satte jag också några plantor att ha nära till köket.

När vintern närmar sig skördar jag i kökslandet och fryser in. Enkelt att frysa bladen i stora plastkassar och när de frusit går de lätt att mosa sönder i bitar liggande kvar i kassen. Sedan kan jag bara plocka bort de grova nerverna och frysa in smulet i mindre förpackningar för pajer mm.

“Rabattkålen” skördade jag ända fram till jul för att äta färsk. Den tål ju rätt mycket kyla. Nu är det lilla kvarvarande under massor av snö.

Svartkålen är en korsning av grönkål och savoykål, så den torde ha ungefär samma innehåll som grönkål, som anses såväl kunna motverka cancer som ögonsjukdomar, sänka kolesterolet och vara bra för matsmältningen. Den innehåller C,-A-, och D-vitamin. Så äter man den kan man klara sig utan importerade apelsiner. I recept går det det lika bra med grönkål som svartkål, fast som färsk tycker jag svartkålen är godare. Hur som helst vet vi ju att man ska äta mycket grönsaker och då äter man gärna de goda! Prova mitt recept HÄR på vegetarisk paj. Helt otroligt gott!