Fruktträdsbeskärning ett tag till. Lite råd och tips!

Under september fortsätter jag med beskärning. Mina egna träd är klara så nu kan jag ägna mig bara åt andras. Beroende på väder stoppar jag redan innan månadsskiftet. Träden kan börja att läka beskärningssåren om de har fräscha gröna blad kvar. Det är ju bladen som tillverkar näring till hela trädet. Och träd som lidit av sommartorkan och ser svaga ut, bör man vänta med till nästa år. Trädet på bilden hade fin och god frukt, Säfstaholm, som ägaren tyckte om. Trädet behövde glesas en del men hade också kraftiga grenar som stack rätt upp, så vi tog ner de högsta och riktade grenarna utåt så att trädet blir mer lättskött och lättplockat. Inte grövre snitt än 5 cm gör jag i allmänhet och max 1/3 av grenverket tas bort vid samma tillfälle. Det här trädet var inte så tätt från början heller ( ja, jag var där i våras och tog en del) så det blev inte så mycket på marken den här gången. OBSERVERA att man ska aldrig kapa av alla grenar upptill rakt av, då har man snart ett lika högt träd och dubbelt tätt som förut. Gallring på rätt sätt kräver en del kunskap.

Nyss beskuret gammalt träd, nu lagom högt

Unga träd klipper man på våren innan bladen slår ut, för att få växtkraft till nya grenar. Ett gammalt träd som stagnerat klipper man också då. Målet är att trädet både ska ge frukt och ge nya skott med blad. När en av sönerna köpte hus fanns några skraltiga äppelträd på tomten, gamla men små och mossbeväxta. Vi upptäckte att berget vara nära under jorden så träden hade ingen bra förutsättning. Men jag skar in ena trädet hårt på våren, sonen gödslade och nu i höst fanns många fräscha skott som jag har gallrat ur. Så även med så dåliga förutsättningar kan det gå att få fart. Jag fortsätter galllringen nästa år och bygger upp nya grenar, så om några år kommer fräscha fina frukter som det blir på unga grenar.

Nu är trädet mycket piggare!

För ett gammalt träd som inte är klippt på länge delar man upp jobbet på 3 år och det görs oftast i JAS= juli, augusti, september. Allt som behöver göras ska inte klippas på samma år. Då får trädet en chock och troligen skjuter det en skog av vattenskott, långa skott rakt upp. Lagom är bäst som vanligt. Där är avsikten att få ett luftigt träd med starka grenar och att hålla trädet i växt med tillräckligt med gröna blad som ger trädet näring. Får det sköta sig själv bär det mycket frukt, men blir gammalt i förtid. Man kollar hur långa årsskotten är, den del som växer ut längst ut på varje kvist. Är de årsskotten korta eller nästan inget alls, växer trädet dåligt. På riktigt gamla träd kan man nöja sig med 10-15 cm, för yngre träd bör det vara betydligt mer. Titta på kvisten så ser du liksom en skarvkant där årets skott har vuxit fram, så kan du veta längden. På bilden pekar jag just där. Årets skott är också lite ljusare i barken.

Här har årets skott vuxit fram

Här syns hur bra trädet svarade med långa skott.

Samma årsskott, långt och bra.

Här syns också hur bra trädet har börjat att valla över fjolårets snitt. Det fanns mer kraft i trädet än man kunde tro! Här är det viktigt att lägga snittet i rätt vinkle så man inte tar bort den vävnad som ska växa ihop över snittet. På sikt ska detta sår blir helt täckt av bark.

Övervallningen med första årsringen har påbörjats

På ett annat ställe hjälper jag en bekant med två små träd som hon hittat i komposten. Äppelkärnor som grott helt enkelt. Och tänk att det blev ett ätbart äpple! Hon fick sina 5 första äpplen i år och det märks att en av äpplets föräldrar är trädet ´Transparent Blanche´ som står på tomten. Men det är en ny sort, det blir det alltid av en äppelkärna, en korsning av två olika träd. Så nu har Annica en alldeles egen äppelsort.

En ny äppelsort!

Höstgrann och vårfin skogsolvonbuske

Nu på hösten är busken skogsolvon, Viburnum opulus, som finast, när de röda blanka bären kommer. Även bladen blir granna på hösten. Min buske står fortfarande i en kruka i väntan på att jag hittar en plats för den. Men lite bär orkar den ändå ge.

Vackra blanka bär på skogsolvon men inte för att äta!

Bären är inte ätliga och kan ge vissa magbesvär enligt Giftinformationscentralen. Men det är ovanligt med förgiftningar hos barn. Bären är knappast goda heller. Första gången jag såg busken var på Mjösunds Kyrkogård i Njurunda, där det finns många vackra växter. Mer som en vacker park. Min lilla buske är inte mycket att visa upp men Mjösunds buske är verkligen grann! Har du nån gång vägen förbi Sundsvall så gör en avstickare och kolla på vackra växter!

Viburnum opulus, skogsolvon på Mjösunds kyrkogård

Busken är släkt med den kända snöbollsbusken, och gillar fuktig mullrik jord. I sol eller halvskugga kan den stå och blir 2-4 m hög. Vårblomningen är också fin med skira platta blomklasar i vitt. Och den klarar upp till zon 6. Ett riktigt fynd. Några fina buskar finns kvar hos BillaBlom. Pris endast 125 kr! Dubbelt fynd!

Viburnum opulus, skogsolvon i vårblom

Stora Planteringsveckan är nu!

Ett bra initiativ är Stora Planteringsveckan som firas just nu, första veckan i september. Hösten är en väldigt bra planteringstid, mycket för att träd och buskar slipper torka ut och trädgårdsägaren slipper vattna så mycket. Plantor som dör eller blir dåliga har ofta fått för lite vatten. På hösten är det fuktigare i luften och svalare nätter så det behövs inte heller så mycket vattning därför.

Visst är det kul att gräva och plantera. Nu är det bra tidpunkt!

Sedan är det en myt att man inte kan plantera på hösten i norra Sverige. En åsikt som jag tror det är mest de som inte bor norrut står för. Jag fick höra argumentet att här i norr växlar det så mycket mellan värme och kyla, marken tinar upp om vartannat. Jag har då inte varit med om det. Och det finns växter som helst planteras på hösten, exempelvis pioner som inte rotar sig om det är för varmt. Jag har till och med planterat dem i slutet av oktober. Plantskolemästare Leif Blomqvist som håller till i Finland på samma breddgrader som Umeå, säger att de flesta växter gärna kan planteras även sent på hösten. Men perenner, jordgubbar och stora barrväxter råder Leif sina kunder att plantera redan i augusti och första halvan av september.

– Vi har ganska styva lerjordar och perenner och jordgubbar som planteras senare än mitten av september riskerar att frysa upp under vintern. Stora barrväxter som planteras sent kan få det besvärligt på våren. Växtsäsongen här startar nämligen två veckor innan tjälen går ur jorden. Då behöver rotsystemet ha hunnit växa till sig för att kunna försörja växten med vatten.

Bästa planteringstid för pioner är början av september och fram tills frosten kommit. Coral Charm, hybridpion.

Dessa av Leifs råd gäller hela landet där det är lerjord. Men sköter man det rätt brukar det gå bra. Jag brukar skydda barrväxter med säckväv mot vårsolen som torkar ut barren. Har man inte lerjord går det absolut bra att plantera perenner långt in på hösten. De dör inte av kylan utan torkar ut om de trycks upp av tjälen, vilket jag ändå faktiskt aldrig varit med om trots tung lerjord på många ställen. Håller man koll på våren och stoppar ner dem igen är det inga problem. Och pioner planterar jag ju i lerjord men det går bra ändå. Några plantor av efterfrågade ljuvliga pionen  ´Coral Charm´ har vi nergrävda ute i landet, dem säljer vi nu som barrotade till bra priser. Även några ´Red Charm´ och en ovanlig rosa med mörkare prickar som jag glömt namnet på. Och vi bjuder på 50 % rabatt på övriga perenner. Ex dagliljor, liljor, astilbe, Hosta, parasollblad, stäppsalvia, rödkvanne, fjälllkvanne, prydnadsgräs mm … Passa på!

Paeonia ´Red Charm´Bild: De Ree

Ofta är det nu lågsäsong i plantskolorna och hos en del finns kanske inte så mycket kvar, just för att kunderna inte brukar handla på hösten. 40 % av alla växter som planteras i Finland planteras på hösten, Leif berättar att andra veckan i september är bästa försäljningen på hela året. Få se nu om svenskarna fattar fördelen med det?!