När jag sydde dopklänningen till vårt förstfödda barnbarn för 12 år sedan, visste jag inte att den skulle komma att användas till så många barnbarn. Idag är det 6:e barnbarnet som ska bära den, så nu börjar klänningen bli en släktklenod. Tro hur många barn som kommer att döpas i den? Jo några till barnbarn kan jag räkna med och sedan får vi vänta tills det blir barnbarnsbarn! Vet vet när det också kommer igång? Och någon gång när jag känner mig sysslolös ska jag brodera in alla namn på det undre tyget.
Till julens sista bjudning blev det en ny bordsdekoration, den tredje för de här helgerna. Jag skar helt enkelt ner den flotta bukett jag fick av förra gästerna. Bytte oasis i nyårsaftons dekoration och återanvände barrkvistarna och mossan.
Några glittriga julkulor i kopparfärg hittade jag i gömmorna, de matchar aprikos så fint. Och de guldiga bladen gick ihop med tallriksunderläggen. Utan julkulor passar den här dekorationen när som helst förstås.
Känns trevligt med lite glam och färg efter den vita dekorationen på nyår. HÄR kan du se den och HÄR den på julafton. Jag gillar ju färger och gärna starka sådana. Bara vitt och grönt är jättefint men mycket färg tycker jag är ännu bättre. Vilken av de tre gillar du bäst?
Bilderna är de första jag tagit med min nya mobil. Jag är så nöjd, många valmöjligheter som jag inte lärt mig än, men att kunna justera bländaröppningen är tillräckligt bra, det har jag saknat på gamla mobilen. Med en stor bländare som här blir allt längst bort i bilden suddigt. Helt perfekt för mig som gillar närbilder och porträtt (mest på blommor). Och helt otroligt bra att till och med bländaren går att justera i efterhand i bildredigeringen.
En intelligent kamera som här fokuserar på rosen istället för på stråna. Jag gissar att det blir mycket fota av med den här telefonen. Jag som inte brukar gilla att lägga tid på att lära mig nya tekniska finesser, har nog blivit omvänd…
Blommorna i julens bordsdekoration hade vissnat till nyår så jag löste det enkelt med en kruka azalea. Min influensa höll i sig, ja jag är inte helt bra än, så det blev dåligt med att åka och handla, så det fanns inte mycket kvar som jag var nöjd med. På en matbutik hittade jag till slut en fin utslagen azalea och klippte ner den i små korta buketter.
Alla barrkvistar var fräscha så jag tog bara upp dekorationen till diskbänken och öste på vatten (oasisen suger inte åt sig om den har torkat helt). Och ersatte de vissna amaryllisklockorna med azaleakvistar. Azaleabladen liknar lingonris så det passar in bra i årstiden. Den söta renen som jag hittade på Blomsterlandet har faktiskt hängt med sedan julafton.
Nu har jag stuckit så många gånger i oasisen så den är förbrukad, och azalean börjar redan sloka. Inför festen imorgon – ja, det blir tätt på nu – när jag äntligen kan träffa folk (och de vill), lägger jag i ny oasis och använder barrkvistarna och blommorna från den fina buketten jag fick av gårdagens gäster.
Så är nyårsfesten över, faten är tömda och glasen urdruckna. 2018 är bakom oss, och vi hoppas på ett lyckosamt 2019. Jag räknar med mycket trevliga släktträffar, först ska vi på 50-års fest i helgen och så blir det dop av 6:e barnbarnet. Sedan ser vi fram emot ytterligare 2 barnbarn som kommer att födas i år. Vilket innebär mera dopfester… och jag hoppas på en normal vinter och bra sommar. Och planerar för en ny långresa, som faktiskt redan är bokad. Om de spännande planerna ska jag berätta och höstens Sydafrikaresa ska jag berätta mycket mer ifrån när helgerna är över. Fram tills nu har de mesta av krafterna gått till att försöka fixa med julmat och julbak och denna vecka tar vi igen alla träffar vi inte kunde göra när jag var sjuk.
Jag önskar också dig ett fint nytt år och att du får leva ditt liv som du vill!
