Det tar emot, men ibland måste ett träd bort. Jag förespråkar alltid att man ska vara rätt om träden och absolut inte skada barken. Men vår silverpil växer oss bokstavligt talat över huvudet. Den är så fin men kommer att ta för stor plats där den står. Jag köpte den en gång som en skraltig planta för 50 kr, så det är väl inte hela världen egentligen. Pil och en del andra träd, exempelvis asp, kan skjuta massor av rotskott om man bara kapar ner trädet direkt. Så nu har vi startat på punkt ett i borttagningen – ringbarkning.
Så här funkar det:
På hösten när bladen gulnar drar trädet in bladens näring (sockerarter) och lagrar den i rötterna för att ha till nästa vår. Den transporten neråt sker via ett skikt precis innanför barken som kallas floem eller sildelen. Det ljusa trådiga skiktet under den bruna barken ser du på bilden. Alltså: Tar jag bort detta skikt utarmas trädet då det inte kan fylla på näring till rötterna.
Vi tog bort en 2 dm bred remsa bark och floem runt hela stammen, på 1 meters höjd. En japansk beskärningssåg var perfekt redskap. Men man får se upp med att inte såga något in i veden innanför. Då kan trädet tro att det är avverkat, och kör igång att producera rotskott. När våren kommer och trädet savar, går saven upp genom den inre delen av stammen som är kvar. Så trädet tömmer sina näringsreserver som ju redan var decimerade på grund av ringbarkningen i höst och kommer inte att få påfyllning nästa höst eftersom floemets kanaler är brutna.Eftersom pil är så agressiv kanske vi måste låta den stå ett år till, före avverkning. Alltså: På våren går fjolårets näring uppåt via stammens ved och fylls på neråt på hösten strax innanför barken.
Min syster fick en gång ett träd ringbarkat av sork. Jag försökte bryggympning men det var gnaget för mycket ända ner mot rötterna. Men ååh så fina äpplen trädet gav i 2 år, innan det uppgav sin sista suck. Jag tog vara på ympris så jag har i alla fall den goda sorten kvar i mitt stora äppelträd.