Humulus lupulus, var vad det unga paret som kom till BillaBlom ville ha! Humle alltså. Jag hade aldrig tänkt på det, men det vetenskapliga namnet, eller som man förr sa, det latinska namnet, låter ju som en trollformel. Inte så många använder de namnen, så jag blev lite imponerad av paret också. Guldhumle tycker jag är bäst för den vanliga humlen drar iväg och växer som ogräs. När det växer och är frodigt ger det en härlig djungelkänsla, men blir det för mycket kan det bli jobbigt.

Sent i höstas såg det ut så här vid vår veranda. Humlen vissnar naturligt ner på hösten, stjälkarna dör men till våren kommer nytt. Sent i höstas klippte jag ner den och vi grävde upp hela härligheten eftersom verandan ska bort i år och ersättas av en inglasad altan. Humlerötterna delade jag i två och satte vid ingången mot huset på var sin sida, så de ska få bilda portal. En stor och vid portal får det bli, för stjälkarna är vassa och kan fastna i kläderna om man går för nära. Humlen klättrar själv genom att snurra stjälkarna runt stödet. Lite jobbigt att få bort när de vissnar för hösten. Sol och halvskugga passar bra och guldhumlen klarar zon 5. Cirka 3 meter blir den. Den vanliga humlen klarar sig ännu längre norrut. Så sätt du humle så kan du trolla fram en frodig trädgård i ett nafs!