För häck eller solitär finns flera fina häggmisplar att välja på. Här blommar de som bäst i slutet av maj och början av juni. Mina favoriter i släktet är bärhäggmisplarna som har allt. Alla häggmisplar har ätliga bär, men dessa buskar får stora söta bär med lite mandelsmak. Min buske ´Thiessen´ blommar överdådigt i år sedan jag beskar den i förfjol och det kom många nya fräscha grenar. Det är bra att hålla ner höjden också, för att nå att plocka bättre. Annars blir höjden 4-5 m. Den kan skjuta lite rotskott, men då får man extra buskar att gräva upp. Vi har några sådana fina plantor till salu.
Blomqvists plantskola i Finland säljer många olika sorter av bärhäggmisplar, sorter som kommer från Kanada, där bäret är det näst populäraste efter jordgubbar. Saskatoon kallas bäret, ett spännande namn jag föredrar.
Sorten ´Ballerina´ ska ha de största och godaste bären, så jag har även en sådan buske på tillväxt. Det är en kopparhäggmispel med kopparrött bladutspring och orange höstfärg. Samma här att med beskärning kan man behöva hålla ner busken som blir 4-6 m. Och så har jag en liten ´Martin` som blir 3 m och smakar extra gott. Till slut blir det mycket bär, men kan det bli för mycket av sådant??! Och dessa är mycket snabbplockade och lättodlade. Där svartvinbär trivs så går även dessa.
Prakthäggmispel, Amelanchier larmarkii, är en vanlig prydnadsbuske, även använd för häckar. Samma vackra blomning men man får se upp så den inte drabbas av mjöldagg, en vit beläggning på bladen som gör att busken växer sämre och inte ser den trevlig ut heller. I torra lägen kan det uppkomma och vid stark kvävegödsling kan det förvärras. Jag vet folk som fått detta på hela häcken här i Övik, och inte får bukt med mjöldaggen. Annars är den inte så vanlig i norr. Så denna sort är nog säkrast att sätta bara som enstaka så man kan passa med vatten. En kraftig lerjord håller också fukten bra. Min ´Ballerina´ kan också få mjöldagg men bara i slutet av sommaren, men jag har valt en fuktig växtplats så blir det inga problem.
En perfekt häckväxt är häggmispel , Amelanachier spicata. Den växer smalt, 3-4 m högt utan beskärning, förutom vid etablering. Täta mångstammiga buskar ger också vindskydd och de blommar lika fint som de tidigare nämnda, får höstfärg och angrips inte av mjöldagg. Bären är ätliga men inte goda. Den har status som E-planta, alltså en sort utvald för att vara frisk och odlingsvärd i Sverige. Jag tycker om den extra för bladutspringet på våren med ljusa lite ludna grågröna blad.
