I Allhelgona firar vi våra kära som gått bort. Det har inget att göra med monster och zombies, såvida inte din farmor var sån. Nog är det mycket finare att tänka på våra döda närstående som änglar! Idag sjöng en jättebarnkör i kyrkan: “Glöm inte bort att änglarna finns”. Änglarna kom också verkligt oväntat med i avslutningen. Det berättar jag om längst ner i inlägget.
En härlig glad stämning var det med häftigt komp till låtarna och en tokrolig ängel i form av en talande docka, som lockade fram många skratt. Och ljuständning förstås, ljus behövs i höstmörkret och även själens mörker.
Vid ljusbäraren får man tända ett ljus för den man tänker på just då.
Här fick man skriva en önskan eller bön och sticka in lappen under änglavingarna.
Kyrkan var proppfull med folk i alla åldrar och många passade på att uttrycka sin tacksamhet med att skriva en liten lapp.
Sist av allt kom överraskningen: ljudlöst uppifrån kyrkans kupol dalade det massor av löv trodde jag, men det var små pappersänglar som man fick ta med hem. Verkligen effektfullt och oväntat! En härligt ljus dag, för både barm och vuxna! Tack Svenska Kyrkan i Själevad, en kyrka i tiden!
