Det är kul att ha en växt som minne från semesterresan, men man brukar inte få införa krukade växter på grund av jordburna sjukdomar. Så då blir det sticklingar eller frön. Mimosan i vårens buketter är en av mina favoriter, så den liknande acacian som växte vilt blir mitt försök. Överallt längs vägarna i den södra delen av ön blommade acacian med härliga fluffiga gula bollar. Den doftar inte som bukettmimosan men ser precis likadan ut.

Med sticklingarna i stoppade i en petflaska med några droppar vatten klarade de resan hur bra som helst. Bara att klippa upp flaskan när de ska planteras.

Acacian har faktiskt blivit så invasiv att man på Cypern måste bekämpa den. Den tar lätt eld i det torra klimatet och elden sprider sig till andra växter, till exempel vackra mörkgröna enar som kan ta 40 år på sig att komma tillbaka. När vi gick en botanisk vandring, som jag ska berätta om senare, såg vi hur man både sågade ner acacior och förgiftade med glyfosat (RoundUp) och något ännu giftigare som gör att buskarna vissnar ner eftersom. Experter från Israel, var denna dag på plats och utförde jobbet. Tänk att något så vackert kan bli ett hot som måste undanröjas!

Sticklingarna tog jag med klack. Alltså rev av hela skott så att lite av basen, där den satt fast på grenen, följde med. Jag skrapade också lite på barken längst ner, före plantering, där förhoppningsvis rötterna ska komma. Klippte bort topparna och satte i vattnade rotningskuber som är gjorda av stenull. De är bra för sådant som rotar långsamt vilket jag tror dessa gör på grund av att skotten är ganska hårda.

Några mjukare toppskott provade jag också med. Så en plastpåse med lite hål över hela härligheten, ställa ljust och vänta!

På tal om att vänta, så har ni läsare fått vänta på mina inlägg sista veckorna. Det har inte funnits tillräckligt med ork, fast lusten alltid finns där. Ämnen att skriva om saknar jag inte heller. Min serie om sommarblommor har några delar kvar och sedan börjar serien om E-plantor och växtsäsongen är ju här och det händer något varje dag med frön och plantor och naturen börjar vakna. Det är tur att jag får hålla på med sådant, det har varit min livlina alltsedan jag blev sjuk första gången. Det är värsta är all kamp med Försäkrningskassan och att bli bollad hit och dit. I några veckor har det varit en stor utredning som tagit mycket kraft men imorgon får jag ett besked som jag hoppas är slutet på allt sådant. Nu fortsätter i alla fall bloggen som vanligt och ska handla om betydligt trevligare ämnen. Sådant som livar upp och ger kraft – allt det gröna!