Nu hänger syrendoften i luften, fräsch och mild. Men det finns stor variation i både nyanser och olika fyllda och täta klasar. Till och med bladen kan skilja sig åt. Jag har 6 olika sorter som alla har sin särart. Syringa´Aucubaefolia´ har så läckra blanka blad i grönt och gulgrönt så den är fin hela sommarn. Blomfärgen är ganska lika vanlig bondsyren, men blommorna är faktiskt dubbla. Jag fick en planta när jag praktiserade på Hansskogs plantskola i Umeå, för 10 år sedan. Den har inte fått nån vidare bra plantering, så den har stått i stampen, men i år ger den rätt många fina blomklasar. Jag har försökt att beställa till BillaBlom , men inte lyckats. Vid trädgårdsvisning blir den ofta efterfrågad.

En liten buske står inträngd och väntar på att få sin plats. Jag kunde bara inte motstå den för flera år sedan. ´Sensation´ har ändå en liten blomklase med vitkantade blommor.

En mörklilapurpurfärgad syren har jag från Näsänget i Nordingrå där jag växte upp. Jag vet att den fanns där redan när farmor och farfar bodde där. Kul att ha kvar, inte bara som minne, utan för att den är så vacker.

Min finaste syren är ändå ´ Beauty of Moscow´. Den har allt, största blomklasarna, dubbel, vit och lilarosa knoppar. Den som vill ha bara en syren borde välja den.

Syrener med dubbla blommor har så trinda knoppar, som ´Mme Lemoine´som jag faktiskt har mot nordväst. Den verkar vara nöjd ändå.

Vita syrener är liksom lite extra fint, min gamla har blivit så stor så man kan unna sig många doftande buketter.