Nja, det verkar väl inte bli nåt lockande recept den här gången. Men jag ska prova. I den härliga boken Dahlior finns faktiskt ett recept på rostade dahliaknölar. Nu kan du ju tycka att det är dumt att äta upp det som kan blomma så fint. Men när jag delar de knölar från fjolåret som blivit för stora, lossnar alltid några bitar som inte går att odla. De liknar kycklingben och har ingen groddknopp upptill och då kan de inte växa. Så då är det bara att äta då – om jag vågar. Jag antar att ingen annan här i huset kommer att våga smaka. Om du vågar prova, ät bara dahlior du odlat själv, de du köper har säkert odlats på ett sånt sätt och med sådana medel som du inte vill använda för grönsaker. Om man säger som så – de är knappast Krav-odlade! Det vore kul med en kommentar om någon vågar prova. Jag återkommer i alla fall med ett betyg på smaken.
Recept för modiga:
Rostade dahliaknölar: Först rengörs knölarna, skalas och läggs en stund i kallt vatten. Krydda med örter och salt och rosta på 200 grader på smord plåt tills de känns genomstekta och knapriga. Servera med en kryddig sås och kyckling eller fläskkött.
Dahlior, pioner och andra färggranna mormorsblommor, har man länge tyckt varit för skrikiga och vulgära, men nu kommer de på stor front, och bra är det. De är lättodlade, ger massor av snittblommor och finns även i milda färger.
Dahlian kommer ursprungligen från aztekernas Mexico där dahliorna växte i fantastiskt vackra trädgårdar. Aztekerna använde de ihåliga stjälkarna som transportrör för vattnen och använde knölarna som medicin mot bl a epilepsi. När dahlian importerades till Europa tänkte man att den skulle bli en bra ersättning för potatis, vilket inte blev nån hit. Men blomman blev mäkta populär och man började korsa fram nya sorter, idag finns det 55 000 namnsorter!!
Det här berättas i boken, den är väl värd att läsa, om inte annat för att med hjälp av de härliga bilderna drömma om sommaren.