Så planterar jag pioner – och gärna nu.

Så länge marken inte har frusit kan jag plantera pioner, även här i norr zon 4-5. För 3 år sedan påbörjade jag min pionträdgård sent på hösten – 23 oktober är det senaste datum jag planterat och det märks att dessa pioner fått en rivstart. Många blommade redan första sommaren, men någon dyrbar sort dog på våren eftersom det var torrt och jag missade att vattna. Det vet jag väl att man ska vattna första året. Nu har jag lärt mig hålla koll även på våren.

Luktpion ´Peter Brandt´

Pioner är riktiga köldälskare, för de rotas inte om det är för varmt. Om man köper på försommaren är det bäst att låta krukan stå ganska skuggigt så den slipper värme på rötterna för att sedan plantera den på hösten. Det passar mig bra för ofta har jag inte funderat ut var alla pionerna ska sättas. I bilden här nedan syns att rötterna klarat sig bra sedan i våras och börjat växa när jag satte i slutet av september i den kalla sköna jorden. Köper man bara rötterna – okrukade – exempelvis från Pionsällskapet eller direkt från Holland kan man få det som höstleverans. När jag beställer till BillaBlom kommer rötterna i mars, så då får man plantera i kruka och ställa svalt, eller så gräva ner ute så fort det bara går, medan jorden är kall. Info kommer här på bloggen om vilka pionrötter som kommer att finnas för att köpa. Riktig bra priser eftersom jag inte behöver lägga tid på krukning. På trädgårdsvisningarna var det många som la märke till ’Paula Fay’ som verkligen är speciell, så den har jag beställt.

Hybridpion ’Paula Fay’, lysande karmosinröd med blänkande kronblad. Tålig, rikblommig och relativt låg.

När jag planterar gräver jag en stor grop, helst 50 cm djup och bred – om jag orkar. Ibland blir det lite mindre, men det går inte att ha sten eller trädrötter där pionen ska växa. Längst ner i botten lägger jag en näve benmjöl, det gillar pionen. Sedan lägger jag i en del av den jord jag grävt ur och blandar noga med välförmultnad kompost och gammal stallgödsel. På bilden har jag just lagt i och inte blandat än. Den befintliga jorden ska det vara mest av. Plantjord på säck undviker jag, det är den sämsta jorden man kan ha. Men så är den billig också.

Jordförbättring innan pionen planteras. Komposten och gödseln ska nu blandas med befintlig jord.

De flesta pioner vill ha bara 3-4 cm jord ovanpå rötterna. Man utgår från tillväxtpunkterna där stjälkarna växer fram. Eftersom jag grävt om jorden blir den lucker, vilket förstås är bra, men när jag vattnar sjunker det ihop lite och även mer till nästa år. Så därför planterar jag alltid pionen rätt högt, för pioner gillar inte att stå i en grubba och blommar inte om de kommer för djupt. Så jag planterar med tillväxtpunkterna i gräsmattans nivå och lägger extra jord ovanpå istället. Vattnar så att jorden får kontakt. Till nästa år har den sjunkit ner lagom. Jorden närmast pionrötterna blandar jag med bara lite gödsel, och använder mest den befintliga jorden, för rötterna kan brännas av gödsel. Sammalunda när det blir dags att gödsla om något år, myllar jag ner gödseln i en ring utanför rötterna.

Nya ‘Purple Spider’ luktpion. Den har stått i skuggigt i sin kruka över sommaren och hade fina rötter när jag satte den i slutet av september. Barrotade rötter – utan jord – går precis lika bra att plantera på samma sätt på hösten. De bildar fort sugrötter i den svala jorden.

3 enkla tips på hur du undviker fruktmögel. Redan nu påverkar du nästa års skörd!

Frukt som man inte hinner eller vill ta vara på behöver ändå tas bort. I år hann vi inte ta vara på alla äpplen och plommon men det är inte bra att de ligger kvar på marken eller hänger i trädet. Ibland ser man svarta frukter, kallade fruktmumier, som hänger kvar hela vintern. Både de och och dåliga frukter på marken sprider gul monilia, fruktmögel. I första skedet blir det ljusgula sporprickar på skalet, ofta i cirklar. Får dessa frukter vara kvar tills nästa år sprids svampsporerna till de nya frukterna.

Fruktmögel på plommonen sprider sig om de sitter för tätt
  1. Alla angripna frukter måste tas bort under hösten, men får inte läggas i komposten, bara de friska. Soptunnan är bättre i detta fall.
  2. Gallra kartarna på försommaren så att de färdiga frukterna inte kommer att nudda varann, för annars förs smittan över från frukt till frukt.
  3. Fruktmöglet kommer in i frukten via hål i skalet, från exempelvis fågelhack, getinggnag och via skorvfläckar som spricker upp. Att stoppa getingarna torde vara omöjligt, lite lättare att skrämma fåglarna. Skorv som börjar som svarta fläckar i skalet kan man motverka med beskärning så att trädet är glest och torkar upp efter regn.
Vilken lycka att få plocka in fina äpplen på hösten. Denna sort heter Lobo, ett hållbart och sött äpple. Kan angripas av skorv, men inte så mycket här i norr.

En hel del är det att tänka på för att få fina frukter, men jag tycker i alla fall att frukt- och bärodling är lättsammare än grönsaksodling. Det märks på alla sorter jag har, ett 30-tal olika inympade äppelsorter – ska räkna nån gång – 2 sorters päron, 5 sorters plommon, 4 sorters körsbär, aronia, 4 sorters bärhäggmispel, 3 sorters blåbärstry, 2 sorters havtorn, flera hallonsorter, björnbär, tayberry, buskblåbär, jordgubbar, jordgubbshallon, åkerbär, gröna, vita, röda, svarta vinbär, taggfria krusbär, fläder, och kanske var det nån mer. Ska bara tilläggas att allt detta inte gett frukt än, då en del är nyplanterat eller bara något år. Men det kommer så småningom utan alltför mycket ansträngning.

Odla bondbönor och potatis – varför och vad som lyckades och inte lyckades.

I år slog jag på stort och köpte ett helt kilo bondbönsfrön att så ut. Bondbönor är ju så goda och lättodlade. De lär trivas med potatis så jag testade att sätta en böna mellan varje potatis. Med ett vinterförråd av potatis och bondbönor skulle man faktiskt kunna vara nästan självförsörjande. Bönornas protein kompletterar potatisen så det vore en nyttig kost.

Bondbönor och potatis odlade tillsammans

Bondbönor producerar själva sin växtnäring med hjälp av kvävefixerande knölar på rötterna. Jag antar att det kommer även potatisen till del. Och sedan blir jorden boostad inför nästa år.

Små kvävefixerande knölar på bondbönans rötter fixar själva sin näring och förbättrar samtidigt jorden.

Av detta första test har jag lärt mig en del. Bondbönor gillar att bli kupade liksom man gör med potatis visste jag, men problemet var att när potatisen skulle kupas första gången hade en del bondbönor inte kommit upp eller bara lite, så de blev kvävda. Av det lärde jag mig att blötlägga fröna eller förgro före plantering och att vattna i fåran så de blir snabbare i starten. Alltnog, vi fick ändå en ganska stor skörd, jag satte också en del frön på egen plats. Jag kommer helt klart att fortsätta odla bondbönor. De är så goda och inte lätt att få tag på att köpa. Men i vinter ska jag festa på bondbönsgröt. Låter inte så gott men är det. Bara att mosa ihop kokade bondbönor och potatis. Oj, vad jag ska må gott av den maten!

Bondbönsgröt : en läcker mix av potatis och bondbönor.

Vid skörden undvek jag att dra upp bondbönsplantorna och la jord över de sönderklippta stjälkarna så näringen får sparas i jorden. Till och med en del av de spritade baljorna fick återgå. Får se hur mycket som förmultnat till våren.

Skörderesterna får återgå till jorden direkt. Jag skottade bara lite jord över.