Sticklingar i bagaget från semesterresan

Det är kul att ha en växt som minne från semesterresan, men man brukar inte få införa krukade växter på grund av jordburna sjukdomar. Så då blir det sticklingar eller frön. Mimosan i vårens buketter är en av mina favoriter, så den liknande acacian som växte vilt blir mitt försök. Överallt längs vägarna i den södra delen av ön blommade acacian med härliga fluffiga gula bollar. Den doftar inte som bukettmimosan men ser precis likadan ut.

Acacia saligna (1)

Ta hem sticklingar i petflaskaMed sticklingarna i stoppade i en petflaska med några droppar vatten klarade de resan hur bra som helst. Bara att klippa upp flaskan när de ska planteras.

Acacian har faktiskt blivit så invasiv att man på Cypern måste bekämpa den. Den tar lätt eld i det torra klimatet och elden sprider sig till andra växter, till exempel vackra mörkgröna enar som kan ta 40 år på sig att komma tillbaka. När vi gick en botanisk vandring, som jag ska berätta om senare, såg vi hur man både sågade ner acacior och förgiftade med glyfosat (RoundUp) och något ännu giftigare som gör att buskarna vissnar ner eftersom. Experter från Israel, var denna dag på plats och utförde jobbet. Tänk att något så vackert kan bli ett hot som måste undanröjas!

Acacia saligna (2)

Sticklingarna tog jag med klack. Alltså rev av hela skott så att lite av basen, där den satt fast på grenen, följde med. Jag skrapade också lite på barken längst ner, före plantering, där förhoppningsvis rötterna ska komma. Klippte bort topparna och satte i vattnade rotningskuber som är gjorda av stenull. De är bra för sådant som rotar långsamt vilket jag tror dessa gör på grund av att skotten är ganska hårda.

Rota sticklingar i stenullskub (1)

Några mjukare toppskott provade jag också med. Så en plastpåse med lite hål över hela härligheten, ställa ljust och vänta!

Rota sticklingar i stenullskub (2)

På tal om att vänta, så har ni läsare fått vänta på mina inlägg sista veckorna. Det har inte funnits tillräckligt med ork, fast lusten alltid finns där. Ämnen att skriva om saknar jag inte heller. Min serie om sommarblommor har några delar kvar och sedan börjar serien om E-plantor och växtsäsongen är ju här och det händer något varje dag med frön och plantor och naturen börjar vakna. Det är tur att jag får hålla på med sådant, det har varit min livlina alltsedan jag blev sjuk första gången. Det är värsta är all kamp med Försäkrningskassan och att bli bollad hit och dit. I några veckor har det varit en stor utredning som tagit mycket kraft men imorgon får jag ett besked som jag hoppas är slutet på allt sådant. Nu fortsätter i alla fall bloggen som vanligt och ska handla om betydligt trevligare ämnen. Sådant som livar upp och ger kraft – allt det gröna!

Glad att komma hem med en sådan på ytterdörren!

Strax efter midnatt kom vi hem från Cypern och möttes av denna på ytterdörren. Nog känns det bra!Välkommen hem

Med i bagaget fanns små presenter åt barnbarnen och olika godsaker från Cypern att dela ut åt deras föräldrar. Då man inte får ha vätska i handbagaget gäller det att packa bra för att få med sig hela flaskor hem, men hittills har det alltid lyckats. Mina tips om det kommer i annat inlägg. Under en ny kategori om resor får det bli. Halloumiosten var väldigt god så vi tog med några kilo i handbagaget. Det såg tydligen misstänkt ut, för väskan öppnades och ostarna fick gå en extra gång genom röntgen. Såg det ut som sprängdeg, tro??

Godsaker från Cypern

De gröna strimlorna är pomeloskal, något som jag knappast får tag på fler gånger, så jag har laddat upp att ha till kakor och efterrätter. Färgen gillar jag också – förstås! Den beigea skivan på fatet är Halva, en väldigt söt konfekt gjord av tahini och pistagenötter. Ser godare ut än den är. Det röda och svarta med kokos på, längst fram i bilden, är Cyperns hemgjorda godis. Det görs så att nötter eller mandlar träs på ett snöre och sedan doppas allt i en smet gjord av vindruvsjuice, mjöl och naturliga smaker. Inga konstgjorda tillsatser och ganska gott. I den röda är det rosenvatten och färgen kommer från granatäpple.

Siousioukus godis från Cypern

Inget socker är tillsatt, men det är ändå rätt sött, vindruvor innehåller ju socker. Kul att prova i alla fall, men jag skulle inte tro att barnbarnen gillar det. Smakar inte som det godis vi är vana vid, men så är det nästan bara sockret som är äkta vara i det godis vi äter!  Namnet på cyperngodiset är Siousioukos, uttalas shoshockos – visst liknar det mest långa tarmar där det hänger i godisståndet!

I nästa inlägg blir det plantering av sticklingar som åkt med hem från Cypern!

 

Äta på Cypern – ett äventyr i sig

Vår semestervecka är nu över och vi gör som flyttfåglarna, drar norrut. Cypernveckan i Ayia Napa har vi fyllt med allt möjligt förutom att pressa på stranden och bada. Inte väder för det, men mycket annat finns att uppleva. God mat och spännade natur till exempel. Första kvällen bjöd på ett trevligt litet äventyr. För att handla mat och fylla på kylen tog vi som anvisat lokalbussen till Paralimni, bara 1 mil bort, där det skulle finnas ett större utbud. Men oj vad länge vi satt på bussen, minst 45 minuter. Vi kom tydligen på en runda i alla små byar innan vi äntligen kom fram, förstod vi efteråt. Vi hade bara några Euro så vi hittade en bankomat, men den inte ville fungera. Och hungriga var vi. En kvinna som kom i bil tipsade oss om närmsta restaurang, men det var en bra bit dit och sen efter det skulle vi hitta en annan busshållplats för vägen hem. När hon såg vår tveksamhet, bjöd hon på skjuts. Och vilket ställe vi kom till sen! Hon påpekade att det bara fanns lokal mat där, men det lät ju bra, vilket det var! Men.. de tog inte kort, så vi fick traska till en bankomat längre bort. Ja, vi var ju trötta efter att ha klivit upp kl 4 på morgonen på Arlanda.

image

Hela matsedeln var på grekiska, men de flesta cyprioter pratar engelska så efter lite förklaring valde vi lite av det ena och andra. Sedan kom det lustiga. På bordet var det en typ av omslagspapper som duk. En kvinna kom med bestick och glas och la två pappersark på bordet – det blev våra tallrikar! Allteftersom maten var klar kom än den ena, än den andra av personalen och öste upp – på papperet! Först rejäla klickar med tsatsiki och senapssås och en hög med varma pitabröd. Så en härlig tomatsallad som vi faktiskt fick i skål. Med fetaost förstås och annat gott och en vinägrett av något slag som var så otroligt god. Därnäst kom grillad bacon, inte som den vi är vana vid, utan saftiga tjocka skivor med någon god krydda. Rätt som det var, bar någon ut en stekfat med pommes frites, som de kallar chips. Tömde fatet i mitten på bordet.

image

I tur och ordning kom så souvlaki, grillat fläskkött i bitar uppträdda på spett, sedan rejäla kebabrullar. Vi hade tydligen beställt mer än vi orkade så en del av det tog vi också med till kylen i lägenheten. I detta lilla kyffe till restaurang lagades maten helt från grunden. De hade väl knappast mycket plats för disk och porslin, men maten var så otroligt god! Nygrillat, gott kryddat och priset sen! 15 Euro för hela den middagen för två, och det räckte till några smakbitar dan efter. Pommes frites verkar dock komma med överallt, men allt det övriga var det hög klass på. Och då är jag rätt kräsen som själv alltid har fint kött i frysen att välja på.

image

Busshållplatsen hittade vi och åkte hem till Ayia Napa, vilket tog nästan lika lång tid som vägen dit. Jag undrade var vi verkligen varit, och när vi hyrde bil sista dagarna försökte vi hitta tillbaka. Den gången tog det inte många minuter till Paralimni, men vi hittade först inte restaurangen och funderade var vi egentligen varit första dagen. Jo, till slut hittade vi restaurangen några kvarter nedanför kyrkan. Om du åker till Cypern någon gång, prova på den här restaurangen. I resehandböcker står ofta att det är bäst mat på de ställen där lokalbefolkningen äter. Det stämde då in här!