Orkidéer är inte som andra krukväxter. Först så växer de flesta inte i jord utan i barkkompost eller bara i en grenklyka. Sedan kommer det svåra, att de ska inte vattnas som vanliga krukväxter heller. Mina första orkidéer gick en snabb död till mötes då jag var osäker och vattnade för mycket. Sedan gjorde jag tvärtom och vattnade för lite! Till slut har jag hittat några bra metoder. Den första är att titta på rötterna (för de som har genomskinliga krukor förstås), är rötterna mörkgröna behövs inget vatten, men som här, när de är grågrönvita är det dags.

Den andra metoden som funkar även för de som inte växer i genomskinliga krukor är att lyfta på krukan. Snart lär man sig att känna skillnaden, när krukan känns lätt är komposten torr. Ja, helt torr ska den inte bli förstås.

En orkidé som hänger med bladen kan både vara övervattnad eller ha torkat ut för mycket. Om du övervattnar börjar rötterna ruttna och får ingen luft, alltså kan de inte dra upp ens det lilla vatten som orkidén behöver. Efter lång torka har ju rötterna inte heller dragit upp vatten. Speciellt brudorkidén som har tjocka blanka blad tål ändå torka rätt länge. Luftrötterna kan också ta upp fukt. Därför tycker jag att orkidén är en perfekt semesterblomma som man kan åka ifrån. Sommartid brukar jag ställa krukorna en stund i vatten så att de suger åt sig ordentligt, då klarar de sig minst två veckor.

Ljummet vatten är viktigt och jag brukar ge näring vid nästan varje vattning. Vanlig Blomstra går bra, men bara en lite dutt i vattenkannan. Högst 1 ml per liter vatten. Ibland bär jag alla orkidéer till diskbänken och sänker ner i en stor gryta med vatten och ibland får de stå kvar i fönstret och jag vattnar med kannan. Någon msk per planta räcker då. De gångerna är det praktiskt att de inte står på fat. Brudorkidéerna står i genomskinliga ytterkrukor med lecakulor i botten som kan suga upp överflödsvatten som sedan ger en fuktig luft precis som de vill ha.