Min trädgård ligger i ett norrläge, så de sista tulpanerna blommar fortfarande. De har fint sällskap av vitmalörten, Artemisia ludoviciana, som sprider sig som en löpeld trots att jag grävde ner en rotspärr av markduk som den nu tagit sig över. Det blir till att göra ett ryck och plantera i nergrävda hinkar utan botten. Framåt hösten när malörten blivit hög är den fin som mellanstick i buketter – den är mycket hållbar. Den ska gå att formklippa också – några silvriga bollar kan bli fint!
Min Afrikas blå lilja, Agapanthus, har stått många år i sin kruka. Den lär blomma bättre om den står trångt, så jag har inte planterat om utan bara lagt på gräsklipp några gånger varje sommar. När det var dags att ta in den i höstas, gick krukan i bitar. Vilken växtkraft – helt packat med rötter, så till slut sprängde den sitt skal!
Liksom andra medelhavsväxter klarar inte Agapanthus att stå ute över vintern, men den här sorten är lätt att övervintra då den klarar att stå mörkt, till exempel i ett garage med lite värme, max 10 grader. Den vissnar ner och klarar sig till våren på bara någon enstaka skvätt vatten.
Nu måste jag bara hitta några snygga krukor, för omplanteringen av alla plantorna sedan jag delat.
Nu äntligen en tävling även för er utanför Öviks-området! Några sticklingar av rosenpelargonen på bilden lottas ut. Den är ovanlig med sina marmorerade blad och blommar med röda dubbla blommor, som små täta rosor. Sortnamnet vet jag inte då min stora moderplanta kommer från en stickling jag tog vid Nordviksskolan när jag läste där för något år sedan. Förr nöp tanterna ett skott när ingen såg, för om man tackade skulle det inte rota sig. Så då gjorde jag som dem. Sedan när det gäller pelargontanter har de fått gott sällskap av tuffa karlar som snöat in på pelargoner, Lasse Anrell, till exempel som för några år sedan skrev en både rolig och bra bok om sin aäventyr i pelargonernas värld. Vill du veta hur du ska rota sticklingen läs här.
