Det kändes som stort och speciellt att göra dekoration till en kista. Bra att vi fick jobba två och två. Här fixar Emelie och Marie det sista på sin dekoration med tulpaner och germini.
Visst blev den fin!
Jag jobbade tillsammans med Annette. Vi valde vita rosor och liljor, ljusaprikos germini och vit ginst, den som luktar så gott!
Då rosorna inte räckte norpade vi några orkidéstänglar att fylla med i mitten och en orkidéklocka längst fram. Inte så dumt, eller hur?
Förra veckan blev det begravningskransar av olika slag. Lägg märke till hästskorna som Cecilia Centerstad har i sin krans. Genom att anknyta till den dödes intresse (här skulle det kunna ha varit en travtränare eller hovslagare kanske) blir begravningen mer personlig. I en så svår stund som när man tar avsked kan såväl blommor, tal och musik betyda mycket och ge tröst. Det kan trots allt bli ett fint minne att bära med sig.
Tulpanerna ger en härlig vårkänsla, men det är svårare än man kan tro att använda dem. De lever liksom sitt eget liv och böjer sig som de vill. Och det är mot ljuset! Till dagen efter kan de ha vänt sig åt ett annat håll än jag tänkt! Anette satte på sin krans en fin stjärna av blad från en taklök, som hon fäste med nålar.
I Ellinors krans är det veteax som fint sammansmälter med färgskalan.
Oftast kläs stommen med cypress, men den här gången provade vi på att nåla fast blad i stället. Det tog sin tid, men ger ett flottare intryck, och det finns möjlighet till olika mönster. Här har jag satt de ljusa salalbladen på sidorna och ett band av blanka prunusblad mitt på.
Ingen vanlig tulpanbukett blir det idag utan en tulpanspecial. Den har vissa likheter med en liten julgran, men visst känns den lite ny och spännande!
Formen bildar en kon och därför blir det allra bäst med tulpaner som ju är lite spetsiga innan de slår ut helt i alla fall. I mitten sitter 3-4 tulpanblad som virats ihop upptill och nertill. Sedan sitter tulpanerna runt om i fallande längder med färgerna jämnt fördelade.
Alla bortskurna blad rullas ihop och sticks ner för att dölja oasisen, stickmassan. De blad som sitter på tulpanerna böjs ner som en effekt och täcker också en del. För en florist är det aja-baja om oasisen syns! Som pricken över i sticks några texasgräs i krukan och viras om, samma med färgad ståltråd. Här har jag lite extra bling-bling med pärlor. Tråden gör också att tulpanerna bättre håller sig på sin plats och dekorationens form behålls, när tulpanerna slår ut.
