Ha,ha! Snuvat fåglarna på körsbären!

Vi har ett litet bigarråträd som börjar ge lite bär. Förra året hann fåglaran före oss, men i år ville vi själva ha de fina bären. Med ett 30-tal bär är det inte motiverat att skydda hela trädet, utan i stället gjorde vi små paket runt varje bärknippe med bitar av fiberduk, samma sort man har som skydd över trädgårdsland mot insekter. Den vita duken gör att fåglarna inte ser vad som finns inuti, och tappar intresset.

Lurat fåglarna på körsbär

Trädet såg riktigt konstigt ut, men oj vad goda bär, när de får mogna i fred. Vilken dröm att få egna bigarråer! Sorten heter ´Fryksås´ och har aldrig visat några vinterskador, men så växer den också på ett väldränerat läge. Den ska klara zon 4-5. Nästa år väntar jag mycket bär, så då blir det att dra fiberduk över hela trädet.

Bigarrå Fryksås (1)

Bären blev stora och fina – det märks att körsbär gillar regn varje dag. Ett bra alternativ för den som inte kan odla ´Fryksås´ är chokladkörsbär som är sötsyrliga och klarar minst zon 6. Busken har till och med klarat flera vintrar hos min syster som bor i Lappland nära Arvidsjaur. Chokladkörsbären har namnet från att de är så mörka. Choklad att doppa i får du fixa själv.

Gula rabatten

Jag är inte den som väljer att göra en rabatt i bara vitt, blått eller gult. Däremot är det rätt så mycket gul dominans i den rabatt jag nu visar lite ifrån. Min spireabuske jag köpte i Estland, Spiraea japonica ´Candlelight´, gillar jag för de gulgröna bladen som lyser upp hela sommaren. När de knallrosa blommorna kommer – som egentligen är för skrikiga mot bladen – matchas de av kandelabervivan i bakgrunden, så det blir ändå en helhet.

Spiraea japonica ´Candleligtht

Jag är osäker på vivans rätta namn men en Primula med blommorna som kransar runt stjälken grupperade i våningar är det i alla fall. Brokig kandelaberviva Primula x bullesiana står det på en fröpåse jag sparat, så det är kanske den. Men den liknar också en våningsviva. Fröar sig lagom och är lättskött, bara det inte blir för torrt i jorden.

Kandelaberviva

Om jag minns rätt så kom även denna oranga från samma frösådd. Här syns våningarna tydligt, fint, tycker jag. Den står lite längre bort i rabatten i anslutning till nästa gulbladiga buske. Rosa och orange fungerar ihop, bara det finns någon dominans så det inte blir plottrigt.

Kandelaberviva orange

Den gulbladiga busken är en smällspirea, Physocarpus opulifolius ´Dart´s Gold´, lättskött och tålig som alla smällspireor. Efter den har jag planterat en Canna ´Phasion´, bara för dess snygga blad. Den blommar med orange hög blomma men denna kalla sommar hinner den inte och lika så bra. Folk har trott det är en perenn och vill köpa en planta, men tyvärr. Jag har själv köpt den dyrt. Men till nästa år ska jag försöka beställa hem den. Och min egen ska jag försöka spara över vintern, precis som dahlia är den egentligen perenn, bara det att den inte tål våra vintrar. Smällspirean och kannan är mer gulgröna i verkligheten, bilden blev lite missvisande.

Canna ´Phasion´

Några små söta Allium caeruleum, azurlök, ger en läcker kontrast mot det gulgröna. Lökarna planteras på hösten och har klarat flera vintrar. Ganska mycket olika fanns i den gula rabatten och mycket mer än jag visat här, men rabatten är stor och det gulgröna håller samman den övre delen.

 

Man ska göra det lätt för sig…

Varför lägga tid på att rensa ogräs när man slipper? Här får du mina tips som ger fin skörd med minimal skötsel. I år ville jag ha den goda svartkålen ´Nero di Toscana´, som också kallas palmkål. Det är en sorts grönkål som också är så dekorativ att den platsar i rabatten. Mörka blågröna blad. Men hos mig är det mycket angrepp av kålfjäril så jag odlar under fiberduk, som jag fäster noga, så ingen objuden gäst kryper in… Fiberduken som är bäst i test använder jag, för den håller länge och är tillräckligt bred. Finns hos BillaBlom förstås!

svartkål palmkål Nero di Toscana (1)

För att slippa rensa ogräs har jag lagt ut en Mypexduk på jorden. Den låg tidigare i jordgubbslandet. och verkar hålla hur länge som helst. Nu har jag satt en kålplanta i varje hål där det förut satt en jordgubbsplanta. Sedan jag på försommaren planterade har jag inte skött kållandet överhuvudtaget. Hästgödseln jag blandade i gav näring och himlen gav vatten, och inget ogräs blev det. Nu har jag lyft på fiberduken och stoppat in en klump lagrat gräsklipp inunder duken vid varje planta. Kål gillar mycket gödsel och svartkålen är köldtålig så den kommer att växa länge än. Några plantor av den gulgröna broccolon ´Romanesco Natalino´ växer också där. Hoppas de hinner gå fram, en riktig delikatessgrönsak. Men svartkålen kan jag frossa i redan nu. Koka, steka i olivolja med vitlök, göra grönkålschips. Eller äta den som den är. Oj vad nyttiga ämnen man ska få i sig under hela hösten med sådant i trädgårdslandet!

svartkål palmkål Nero di Toscana (2)