Här och var i trädgården har jag några spännade bladrosetter. Det är kaskadbergvallmon, Meconopsis napaulensis, som är inne på sin tredje säsong. Den har inte blommat än, men växer sig större och större. Jag läser på en engelsk sida att det kan dröja upp till fyra år till blomning, men jag hoppas på i år. De ska blomma i rosa eller purpurnyanser, i mer än en månad. Lyckas det i år kommer garanterat en bild på bloggen! Och kom och titta vet ja´!
Läs här om Meconopsis.
Gyllenfläderns vårutspring är bra nog lika den japanska lönnens. Men en stor skillnad är härdigheten, min gyllenfläder har nu klarat många vintrar och till och med sorkens angrepp. Härdigheten anges till zon 5, men jag tror den klarar mer, den verkar väldigt tålig. Vill man ha japansk lönn får man pjoska rejält, eller ha den i kruka och ta in den för vintern. Gyllenflädern, Sambucus racemosa, blir ca 2 m hög och får en härlig gulgrön färg när bladen slagit ut helt. I bukett är den helsnygg, men tänk på att den är giftig!
Den vill stå halvskuggigt och inte för torrt. Det finns två namnsorter, jag tror att min heter ´Plumosa aurea´. Vill du ha fler är det väldigt lätt att rota sticklingar, jag brukar bara sticka ner dem i jorden utomhus och vattna.
Det finns en perenn – ja fler ändå – för varje läge, jordmån och behov. Dessutom går många perenner lika bra i Norrland som söderut, ja ibland ännu bättre, då vi oftast har ett snötäcke som skyddar. Hos perennen är det bara de underjordiska delarna som ska övervintra och under snön mår de lika bra som om de isolerats med sågspån. I år kommer jag att plantera perenner på några gravar som jag har ansvar för. När de väl är etablerade behöver de inte lika mycket vattning, pyssel och puts som sommarblommorna. Billigare blir det och faktiskt finare. Redan när snön börjar smälta kan några lökväxter titta upp, sedan någon tidig viva och på hösten lever växterna långt efter att frosten kommit. Och så slipper jag de alltför vanliga och tråkiga penséerna.
Till att börja med har jag tänkt att plantera en torktålig låg rosa näva som blommar en större del av sommaren och så Astilbe ´Pumila´ som blommar sensommar och höst med lilarosa kompakta spiror. Den blir bara 20-30 cm hög och är den astilbe som bäst klarar sol och lite torka.
Den långtidsbevattnande lådan jag har på graven åker bort, för perenner klarar sig inte i den. De behöver rota sig djupare ner och dessutom inte stå för blött på hösten.
Imorgon fredag kommer ny växttävling, då lottar jag ut 2 st Astilbe ´Pumila´.
