Vissnade blommor kan göra att det inte sätts nya knoppar utan plantan satsar på att producera frön. Rosenskära är en sådan som måste noppas hela tiden. De små låga jag har i kruka på altanen är inte tänkta för snitt, annars löses det helt enkelt med att plocka buketter regelbundet.
Hängpelargoner behöver också plockas av visset, men denna glesa variant klarar sig länge. Snöflinga, Sutera cordata, behöver däremot ingen plockning om den växer utomhus. De ser ofta skräpiga ut när man köper plantor på våren, men då har de stått i växthus.
Luktärter är en sån där klassisk “klippa-blomma”. Väldigt fort går de i frö, men buketterna är ju ljuvliga. Fram mot senhösten blir jag nästan less på dem då de producerar så mycket blommor. Men ingen blir väl ledsen om man får en bukett…och några av barnbarnen tar gärna emot. En av flickorna brukar säga till när buketten vissnat, då vill hon ha mer.
De vita lejongapen sår jag varje år. De blir alltid så höga och ståtliga. Nu måste jag klippa dem för de börjar sätta stora frökapslar längs stjälkarna. de syns nere till vänster i bilden. Nu får jag mig en jättebukett och snart skjuter nya stänglar upp. Flera från varje planta dessutom.
Alla halvvissnade dahliablommor måste väck, men de får nytt liv som flytblommor. De här Dinnerplate- dahliorna har så många kronblad att det ändå är nog kvar när jag plockat bort de halvvissna. Flytblomman klarar sig rätt länge om jag plockar bort de yttersta kronbladen allt eftersom de vissnar.
En sommarblomma jag aldrig rensar är paradisblomster ’Cerise Queen’ som bara fortsätter uppåt högre och högre med nya blomblad på stjälken. Första året ifjol blev den en klar favorit. Färgstark och stadig men måste sås tidigt på vårvintern.
