Fast jag tycker bäst om våren skulle jag inte vilja avstå hösten. Det är så mysigt att sitta inne i stugan och elda i täljstenskaminen, och tänk vilka lysande dagar med alla höstfärger! Den lilla spirean ´Candlelight´ som är limegrön hela sommaren tar ett sista tag före vintern. Med de bruna fröställningarna är den användbar i dekorationer. HÄR kan du se en bordsdekoration där jag har använt spirean.

Den vingade benveden, Euonymus alatus, vill inte vara sämre den och börjar byta färg till lysande cerise. Sällskapet bakom är smällspirea, Physocarpus opulifolius, ´Dart´s Gold´ och den mörkröda heter ´Summer Wine´. Under sommaren är ´Dart´s Gold´ lika limegrön som spirean brukar vara, men mörknar lite under hösten.

Benveden med sortnamnet ´Compactus´ är ny hos mig för i år. Den har större blad än den vanliga, blanka och mörkgröna under sommaren, och busken blir bara meterhög med täta grenar. Den uppges härdig till zon 4, men håller klimatförändingen i sig ska den klara sig även här på norrsidan i Nordingrå.

Ett av mina favoritträd är ullungrönnen, Sorbus ´Dodong´, inte bara för den magnifika höstfärgen utan för sommarens blanka mörkgröna blad som ger lite exotisk känsla. Men så kommer den ursprungligen från Asien.

Klicka HÄR så får du en förklaring till varför det blir höstfärger. På engelska, men om du högerklickar och väljer “Translate to English” kan du sedan klicka för svenska. Annars är det värt att titta på sidan bara för bilden. Den överträffar då mina stackars höstfärger!

 

Några träd som jag beskar förra året har jag återvänt till. De har alla svarat bra på beskärningen och inte alls gett mycket vattenskott, de där veka smala skotten som egentligen inte är något att ha. Beskärning i juli-augusti-september (JAS) gör att växtkraften går till att bilda blomknoppar istället för en skog av vattenskott. På bilden syns tydligt att trädet har börjat läka sina sår med kallustillväxt. Det vänstra såret är årets. Det är lagret under barken som växer till och kryper fram och så småningom täcker igen beskärningssåren.

För att förhindra uppkomst av vattenskott har jag inte toppat in grenar helt utan varje gren har en kvist längst ut som är orörd. Skulle jag toppa in allt kan trädet inte skicka sin växtkraft dit utan ploppar då upp med massor av skott längs den toppade grenen. Även några grenar i toppen är helt orörda av samma orsak, de får jag ta itu med nästa år eller året därpå så att trädet får ett viloår. Det får se lite “ofärdigt” ut ett tag. Den röda flaskan är inte saft till mellanmål, utan T-sprit som jag rengör verktygen med så jag inte sprider sjukdomar mellan träden.

Även på detta träd finns en del kvar att ta ett annat år. Här tog vi ändå bort de grenar som växte rakt upp så blir trädet inte så högt. Eftersom trädet alltid vill uppåt – vem vill inte det?- blir det nödvändigt att kontinuerligt ta bort de skotten. 

 

Torra, döda grenar går alltid att ta bort oavsett årstid, så länge man inte skär in på frisk ved.