Några träd som jag beskar förra året har jag återvänt till. De har alla svarat bra på beskärningen och inte alls gett mycket vattenskott, de där veka smala skotten som egentligen inte är något att ha. Beskärning i juli-augusti-september (JAS) gör att växtkraften går till att bilda blomknoppar istället för en skog av vattenskott. På bilden syns tydligt att trädet har börjat läka sina sår med kallustillväxt. Det vänstra såret är årets. Det är lagret under barken som växer till och kryper fram och så småningom täcker igen beskärningssåren.
För att förhindra uppkomst av vattenskott har jag inte toppat in grenar helt utan varje gren har en kvist längst ut som är orörd. Skulle jag toppa in allt kan trädet inte skicka sin växtkraft dit utan ploppar då upp med massor av skott längs den toppade grenen. Även några grenar i toppen är helt orörda av samma orsak, de får jag ta itu med nästa år eller året därpå så att trädet får ett viloår. Det får se lite “ofärdigt” ut ett tag. Den röda flaskan är inte saft till mellanmål, utan T-sprit som jag rengör verktygen med så jag inte sprider sjukdomar mellan träden.
Även på detta träd finns en del kvar att ta ett annat år. Här tog vi ändå bort de grenar som växte rakt upp så blir trädet inte så högt. Eftersom trädet alltid vill uppåt – vem vill inte det?- blir det nödvändigt att kontinuerligt ta bort de skotten. 
Torra, döda grenar går alltid att ta bort oavsett årstid, så länge man inte skär in på frisk ved.
