Vilken kul möhippa med blomsterjobb

Ett gäng på 11 pigga tjejer ville fira en del av sin möhippa hos BillaBlom. Det var första gången för mig, men kanske inte den sista nu när Helena, en av deltagarna hjälpt mig att kläcka den roliga idén. Tur att det var uppehåll så att vi kunde hålla till utomhus.

DSMöhippa med plantering

Den blivande bruden Camilla, tjejen i brudslöja, gjorde en fin uteplantering att ta med till sitt nya ställe. En liten stuga och välkommenskylt satte hon också i , så hon har vad hon behöver, tak över huvudet kan man säga.

Möhippa med plantering

Till att börja med berättade jag lite om hur man tänker om färg och form, att hålla sig inom en fjärdedel av färgcirkeln eventuellt med en kontrastfärg, och att aldrig ha fifty/fifty – alltså inte lika hög plantering som krukan, utan hellre att krukan är 1/3 av höjden och planteringen 2/3 eller vice versa. Att inte ha lika mycket av varje blomma och färg och att gärna placera växterna asymmetriskt. Jag tog svenska flaggan som exempel, där sitter ju korset inte i mitten utan lite på sidan. Den gamla principen gyllene snittet, som den bygger på, är något som varje öga gillar. Och krukans form bestämmer planteringens form och är en fortsättning på krukan eller en upprepning av den.

Lite tips om hur man fixar en självvattnande kruka med stenkross i botten blev det också. Det tipset kommer i annat inlägg.

Möhippa med plantering

De övriga i gruppen använde sig av olika perenner, nävor, taklök, trampnarv, snöflingan och prydnadsgräs. Efter mycket skratt och skoj avslutade vi inomhus i värmen. Det vara en kul överraskning att få vara med på en möhippa fast jag är 60 år fyllda.

Möhippa med plantering

 

Sommarfint i Halmstad och spännade examensprov

På fyra dagar hann vi köra ner till Halmstad, 105 mil, höra på när minstingen, nu 24 år, redovisade sitt examensarbete, C-uppsats tror jag det kallas, fylla bilen med fina buskar som nu finns hos BillaBlom, hinna se lite av ett blommande Halmstad och så köra hem 105 mil till. Puh! Redovisning av C uppsats

Sonens examensarbete var i biomedicin inriktning fysisk träning och kan enkelt sagt handla om hur olika sorts träning påverkar prestationen på golfbanan. Ganska invecklat, men intressant och imponerande. En opponent från samma klass hade granskat och så blev det till att förklara sig, det tycker jag att sonen och killen han jobbat ihop med gjorde bra. Och mamma var stolt förstås. Titeln kan jag inte klaga på i alla fall – biomedicine kandidat. Examensarbete

Halmstad blommade för fullt, många häckar i vitt och kastanjeträdKastanjeblomningens blommor liksom lysande kanedelabrar. Halmstad känns som en mer lummig stad än här hemma. Träden blir ju också större söderut än här. Men när alla bergkörsbär och annat som vår stadsträdgårdsmästare ordnat, har vuxit på sig blir det fint hos oss också.

Den finaste tulpanplanteringen var färgmatchad i ljusrosa cerise och purpur.

 

Tulpaner i Halmstad

Hyllning till mamma!

Om mamma hade levt fortfarande skulle hon ha fyllt 98 idag. Hon blev nästan 91 i alla fall, och fortsatte sköta sina kor på torpet utom under de sista åren. Hon hade levt ett strävsamt liv, som man säger och ville helst klara sig själv. När hon blev sämre sista åren och behövde hjälp menade jag på att hon hade jobbat och slitit så mycket i sina dar, så nu var det bara rätt att samhället ställde upp för henne. Det hade bara varit roligt att jobba, tyckte hon.

Hon växte upp i en familj med många barn och då var det till att tidigt börja som piga och tjäna sitt uppehälle. När hon började som sömmerska vet jag inte, men hon var självlärd. – Jag bara tog mig för, sa hon. Hon gjorde mönster utifrån den kropp hon skulle sy för, och det var ju förstås mer bemedlat folk hon sydde åt. Till examen, ja alla skolavslutningar kallade vi så, sydde hon en ny klänning åt mig. Min syster minns att mamma brukade göra klänningen klar i sista stund. Det blir väl så när man känner sig säker på sin sak. En enda söt klänning har jag kvar i en låda, alla andra plagg blev säkert till mattrasor. Noggrann var hon, för jag minns att när jag “tog mig för” och började sy mina egna kläder i 14-årsåldern, hade hon synpunkter på finishen.

Till skillnad mot grannkvinnorna förvärvsarbetade hon även när hon fått familj. Med full fräs sydde hon skor för en av Nordingrås skofabriker som hade sina glansdagar när jag var liten. Hemnåtling kallades det. Inte alltid hade hon hembakat bröd som de andra tanterna utan mamma köpte sig en vetelängd på byns affär, kallad Kopra, egentligen Kooperativet, nu Konsum.

Kvällen innan mamma dog fick vi inte mycket kontakt, men plötsligt sa hon: -Ge honom ära och makt. Hon var troende och jag tror att hon då stod utanför himlens port, kikade in och såg den Allsmäktige. Hon somnade in fram mot morgonen. Ingen av oss systrar hann dit i tid, men jag tror att mamma somnade i frid.

Ja grattis idag då, mamma!