Om mamma hade levt fortfarande skulle hon ha fyllt 98 idag. Hon blev nästan 91 i alla fall, och fortsatte sköta sina kor på torpet utom under de sista åren. Hon hade levt ett strävsamt liv, som man säger och ville helst klara sig själv. När hon blev sämre sista åren och behövde hjälp menade jag på att hon hade jobbat och slitit så mycket i sina dar, så nu var det bara rätt att samhället ställde upp för henne. Det hade bara varit roligt att jobba, tyckte hon.

Hon växte upp i en familj med många barn och då var det till att tidigt börja som piga och tjäna sitt uppehälle. När hon började som sömmerska vet jag inte, men hon var självlärd. – Jag bara tog mig för, sa hon. Hon gjorde mönster utifrån den kropp hon skulle sy för, och det var ju förstås mer bemedlat folk hon sydde åt. Till examen, ja alla skolavslutningar kallade vi så, sydde hon en ny klänning åt mig. Min syster minns att mamma brukade göra klänningen klar i sista stund. Det blir väl så när man känner sig säker på sin sak. En enda söt klänning har jag kvar i en låda, alla andra plagg blev säkert till mattrasor. Noggrann var hon, för jag minns att när jag “tog mig för” och började sy mina egna kläder i 14-årsåldern, hade hon synpunkter på finishen.

Till skillnad mot grannkvinnorna förvärvsarbetade hon även när hon fått familj. Med full fräs sydde hon skor för en av Nordingrås skofabriker som hade sina glansdagar när jag var liten. Hemnåtling kallades det. Inte alltid hade hon hembakat bröd som de andra tanterna utan mamma köpte sig en vetelängd på byns affär, kallad Kopra, egentligen Kooperativet, nu Konsum.

Kvällen innan mamma dog fick vi inte mycket kontakt, men plötsligt sa hon: -Ge honom ära och makt. Hon var troende och jag tror att hon då stod utanför himlens port, kikade in och såg den Allsmäktige. Hon somnade in fram mot morgonen. Ingen av oss systrar hann dit i tid, men jag tror att mamma somnade i frid.

Ja grattis idag då, mamma!