Den lättskötta begonian har kommit igen! Den har känts väldigt omodern, men allt kommer ju igen, förr eller senare. Och den som är ung idag, har inte den där mossiga känslan som vi som varit med ett tag. De begonior som finns att köpa färdigdrivna, blir lätt slit och släng-växter. Om du däremot planterar knölbegonia är den fin hela sommaren, trivs både ute och inne. Den finns ibland också att köpa färdigdriven, men det är så enkelt att göra så man driver dem lika gärna själv.

Jag minns att min moster, trädgårdsgalen hon också, hade jättestora mörkröda begonior som hon var så stolt över. De växte längs hela husväggen i skuggan under ett stort äppelträd. En av fördelarna med begonian, är att den tål rätt mycket skugga, vilket få sommarblommor accepterar.

Nu är rätt tid att plantera några knölar. Fyll blomjord i krukan och lägg i knölen med rätt sida upp. Har det kommit små skott, då vet du att det är rätt sida, annars kan man se att den sidan är som lite urgröpt och underdelen är mer konvex. Är du osäker kan du låta knölen ligga tills små skott visar sig.

Fyll bara 2 cm jord ovanpå knölen, ställ varmt och vattna försiktigt. Den har till början inga rötter som suger vatten, så vattna inte ihjäl den! När plantan vuxit till sig är den tålig och kan torka ut lite. Tänk på att den är frostkänslig så sätt inte ut den innan nattfrosterna är över! Sedan kommer finessen – den går att spara över vintern. På hösten fryser den liksom dahlior och du kan ta upp knölen och spara liggande i en papperspåse. Svalt och helt mörkt. Växer begonian i kruka, kan du bara låta plantan vissna ner och ställa undan krukan i sin helhet. Eller göra som med utebegoniorna. Och nästa vår är det dags att plantera igen. För varje år blir knölen större och större som för den här tanten som sparat sina knölar i många, många år. Då blir begonian mer som en buske. Kul det också.