Nu var det dags att ta fram de klematisplantor jag lagrade in i höstas. Imorgon kommer alla barrotade perenner från Holland, så då behövs mycket plats i matkällaren. Det blir spännande att se om kvalitén på dem är lika bra som vanligt! Tillbaka till klematis. De fick en skvätt vatten i höstas när jag ställde in dem och sedan har de fått klara sig i +4 grader, tills februari ungefär, då det blev en liten skvätt igen. När jag klippte bort torra kvistar, råkade en del friskt följa med, så jag fick för mig att testa att rota dem. Sorten ´Jutta´ är en alpklematis som jag aldrig sett förrän vi fick hem den till BillaBlom ifjol. Bättre bild än mobilbilden på etiketten har jag inte än. Men en härlig mörkcerise färg har den, ser man, och härdig som bara den är den. En alpklematis kan täcka nästan en hel vägg, så den torde bli jättesnygg. Kul med något annat än den vanliga blå. Och dyr var den, så det är bara bra om jag lyckas rota några.

Klematis är väldigt lättrotad om man tar sticklingar under sommaren. Bara att klippa precis under noden, där ett bladpar sitter, ta bort bladen där och behålla ett annat bladpar vid noden ovanför. Precis vid noden finns rotningshormonerna, det gäller alla växter, till exempel pelargoner. Nu har mina små skott knappt börjat växa, men liv finns, det syns. Och du ser att jag sparat riktigt korta bitar. Så här vet jag i varje fall att man kan rota bitar av vinrankor. Jag testar och återkommer om det lyckades. Det handlar ju också om att hinna med att pyssla med allt man drar på sig…