Årets trädgårdsbok 2016 på min läslista

Vinnaren var två böcker, som du kanske vet. Trots att de var för sig är som tegelstenar, behövs bägge för att det ska bli komplett. Det är Träd i urbana landskap jag pratar om. Jag har börjat läsa och fortsätter så, rätt länge till, kan jag säga. Avsnittet om ljus och skugga och höga/låga temperaturer gillade jag då det förklarade mycket om trädens möjlighet att överleva i vårt kalla klimat. Och jag hittade fort kapitlet om rönnar i andra delen Stadsträdslexikon. Där får varje släkte först en presentation med plantering, skötsel och rätt läge – jag känner väl igen att rönnar förr ympades på en för svag grundstam (rot) så de kan riskera att välta. Min älskade ullungrönn (bild längst ner) är tyvärr en av dem, så vi har måsta stötta upp den. Och att det är viktigt med vattning vid etablering vet jag mycket väl, för på mitt förra jobb dog en nyplanterad ullungrönn under semestern då det blev slarvat med vattningen. Med en sådan här bok kan många problem undvikas. Bland de 1000 olika presenterade träden hittar vi lämpliga val för alla trädgårdar, stora som små, i stad och på landet, och för olika klimat. Bäst tycker jag beskrivningen i början av varje art är. Man får en bra vägledning för de rätta växtbetingelserna. Trots att det ibland kommer en del fackuttryck tror jag att även de intresserade hobbyodlarna kan få stort utbyte. Böckerna är skrivna som studentlitteratur, därav omfånget, men innehåller så mycket som vi vanliga trädgårdsägare har nytta av.

Årets trädgårdsbok 2016 är två böcker

Dessa böcker är inget man sträckläser, men ett fantastiskt tillfälle att tillägna sig samlad kunskap om våra träd, även om man inte studerar till landskapsarkitekt, men är intresserad av växtrikets viktigaste varelser. För vad vore en trädgård utan träd – jo en gård. Och en platt sådan.

Snart kommer recension på en annan trädgårdsbok och då blir det även tävling om densamma, samt ett bra erbjudande för alla bloggläsare. Du hänger väl på!

Min ullungrönn, för några år sedan, nu är den stagad upp med en rejäl stolpe

 

 

 

Dags att planera för årets pioner

Den som är med i Svenska Pionsällskapet har idag fått den nya katalogen. Via sambeställning kan vi få tag på ovanliga sorter. HÄR hittar du Pionsällskapets sida. Innan jag skrev en artikel om pioner och tog massor av foton tänkte jag att det väl inte var så stor skillnad på olika sorter. Röd, rosa och vit. Det var det. Så nu vet jag bättre. Det finns oändliga variationer och så finns det också gula, laxrosa, mörkt vinröda och flerfärgade. Jag har redan skickat min beställning så jag säkert får mina önskeblommor. ´Lorelei´ är en korsning av tre sorter och beskrivs på Pionsällskapets sida som sanslöst fin. Jag gissar att det är ordföranden Leena som gjort beskrivningarna, hon är sanslöst förälskad i pioner, så i den föreningen behöver man inte känna sig annorlunda! ´Lorelei´ slår ut i orangerosa med djuprosa botten och ljusnar till aprikosrosa under utvecklingen. HÄR hittar du varifrån pionerna är beställda. Och bilder på många, många pioner!

Hybridpion ´Lorelei´ Bild: Warmerdam Paeonia

Itohpioner är speciella korsningar som är extra härdiga, ända till zon 6. Jättestora halvdubbla blommor som min nästa önskepion ´First Arrival´. Itohhybrider är också stadiga och behöver inte stöd liksom vanliga luktpioner där de tunga blommorna lätt lägger sig vid regn.

Itoh-pion ´First Arrival´ zon 6 Bild: Warmerdam Paeonia

En luktpion som jag spanat in tidigare blev det också,´Angel Cheeks´. Jättestora blommor i rosa nyanser med en vit kant. Alla luktpioner doftar mer eller mindre. Inte är jag speciellt förtjust i piondoft, jag nöjer mig med de vackra blommorna. Att de sedan trivs i lerjord, är långlivade och kräver lite skötsel är ju precis som det ska!

Luktpion ´Paeonia lactiflora ´Angel Cheeks´ Bild: Warmerdam Paeonia

Dessa pioner kommer som rötter först i oktober, så innan dess ska jag ha hunnit hitta en bra plats. Under våren får vi hem många andra pioner till BillaBlom, även de som rötter, som kommer att säljas för ett bra pris. De och många andra barrotade perenner kommer jag att presentera här, även med bilder, i mars/april. Så då kan du titta in om du vågar bli frestad!

Fixat fler Saintpaulia tillsammans med barnbarnen

Ett av barnbarnen kom med ett blad som ramlat från en Saintpaulia. Jag tänkte kasta det, men hon ville så gärna behålla “lövet”. Hon gillade den mjuka ludna ytan.

Bild: Blomsterfrämjandet/Minna Merke Schmidt

Istället för det halvvissna bladet gick vi och tog två fräscha blad och så fick hon och storasyster plantera var sitt blad i en kruka med såjord. Så får de var sin egen Saintpaulia. Man sparar bara någon cm av skaftet och trycker ner bladet i jorden så det sitter precis i nivå med jorden. Fast det krävs lite tålamod och väntetid tills blommorna är så stora att de blommar.

Spara några cm av stjälken och stoppa ner i jorden

Barnen tyckte det var konstigt att vi skulle klippa bort en bit av bladet så de fick förklarat att nu när bladet inte har kontakt med plantan har det inga rötter som kan dra upp vatten och näring. Och ett mindre blad behöver mindre, alltså klarar det sig bättre tills det rotat sig. Saintpaulia har tjocka saftiga blad, så det är inte helt nödvändigt i detta fall.

Klipp bort en bit av bladet

Så vattnade vi igenom ordentligt och drog över en plastpåse med små hål. Barnen undrade om de skulle vattna om någon vecka, men vi får vänta längre än så. Där inne i påsen går inte åt mycket vatten. När jorden nästan är helt torr är det dags. Det här var ett enkelt och trevligt pyssel med barn, då det gick fort. Sedan behövs bara  en vuxen som tar ansvar när det blir dags att vattna och ser till att småplantorna kommer i en större kruka. Det blir mormor som får hälsa på och kolla det…

Bild: Blomsterfrämjandet/Minna Merke Schmidt