Den nya boken Potatis av Anna Froster på Max Ström förlag påminner oss om allt det där positiva med potatisen som numera en del avstår av hälso/bantningsskäl. Sedan Alströmer tog potatisen till Sverige har många överlevt tack vare den. Den mest lättodlade födan som går att förvara tills nästa skörd kommer. Perfekt för självhushållare. Den skulle vara bra vid kris eller krig, för hur skulle annars vi svenskar klara försörjningen då en eventuell avspärrning skulle göra att vi inte fick traktorbränsle och annat nödvändigt för sädesodlingen. HÄR kan du läsa mer om vår undermåliga självförsörjningsgrad.
En underhållande bok, men med mycket intressanta fakta insprängt – vad som är bästa storleken på sättpotatisen, varför man sår ringblommor i potatislandet, och nio i topp. På den listan finns min favorit ´Amandine´ med. Vi åt den just idag och faktiskt smakar den fortfarande lite som färskpotatis! Nytt var att en potatis innehåller lika mycket C-vitamin som en clementin och vetskapen om hur mycket importerad potatis besprutas, ja, själva knölarna till och med! Sådan köper jag knappast mer. En intressant nykomling är en planta som ger potatis nere i jorden och tomater ovan jord. Vore kul att prova.
Boken avslutas med några recept och tipset att göra rosa palt genom att blanda i en rödbeta ska absolut provas. Både barnbarnen och mannen gillar palt.
Ett talesätt på mål jag hört handlar om potatis i jämförelse med annat som är bra. Ungefär så här: De ä likt som pärern, bra ti allt möjlit! Eller som det heter i Jämtland: Kan använnes som peran, te allht som e.
Så även denna bok.
