Så har vi haft julworkshop florist på Billstagården. En riktig helkväll med binderi och pyntande. Gemensamt för gänget var pyssel-lusten och kreativiteten visade sig i att ingen krans blev den andra lik. Förutom att alla band med buxbom, passande en Luciadag. Och alla fick till så fina jämna kransar.
Ett glatt gäng som synes (en fattas på bilden) som nu hänger upp kransen eller ställer den på bordet. Före jul blir det inga fler workshop, men troligen på vårterminen. Min nästa pysselkväll blir med barnbarnen, kul det också!
Hyacint i kruka är julens blomma helt klart, så att ta steget till buketten är inte långt. Tillsammans med silketall blir det en härlig vinterbukett. Jag fick tag i så fina ljus- och mörklila sorter, inte behöver allt vara rött den här tiden!
Snitthyacinter med silketall
Alla lökväxter drar iväg om de får för mycket vatten, så även hyacint. Därför snittade jag inte stjälkarna alls när jag kom hem med blommorna. Lökväxter kan dra vatten ganska bra ändå. Och ha bara 5 cm med vatten i botten så kan de inte suga åt sig så mycket. Några av blommorna verkade slå ut dåligt så dem gav jag ett snitt efter några dagar. Man får helt enkelt hålla lite koll. På de flesta snittblommor ska man göra ett snett snitt för att de ska suga vatten bra, men lökväxter skär man bara rakt av. Att byta vatten varannan dag är alltid bra, annars bildas bakterier i vattnet som förkortar livslängden. Och om du ställer blommorna svalt nattetid håller de längre. Eller kanske på dagen istället, för dig som jobbar dagtid.
Julmys med hyacinter i vas
En del tål inte doften, då väljer man vita hyacinter och vill man frossa i hyacintdoft väljer man blå. Ibland finns det också en doftmarkering på förpackningen. Hyacinter växer vilt i Turkiet och Syrien, där de blommar på våren, precis vad de gör även här på friland. Du gräver bara ner lökarna på hösten på samma sätt som andra lökar. De brukar klara vintern men blommar som finast första året. Så här blommade det i Holland när jag var där med floristklassen.
Trädgårdsmästarens anteckningar av André Strömqvist, Norstedts förlag, visar sig vara en riktig mysig trädgårdsbok. Vi får följa Andrés berättelser från hans trädgårdsår. Han kallar sig “trädgårdsmissbrukare” lite på skämt. Vi är många som får läsa och känna igen oss! Han lyckas förmedla den där må gott-känslan vi trädgårdsnördar känner av att hålla på med växter. Fast hela trädgårdsåret kommer med är det ingen stereotyp med göra-listor för varje månad, som jag är så trött på. Ofta är sådana listor fantasilösa med självklara punkter, som att nu är det dags att beställa frön, städa växthuset etc. Nej jag är så trött på sådana böcker och artiklar. Utan pekpinnar och måsten kan man hitta många bra tips bland det som Andre´ gör under året. Även recept – sirapen på citronverbena och mynta måste jag bara prova!
Ett kapitel jag särskilt rekommenderar är “Livet börjar med döden”. Om hur livet bryts ner i komposten och återvänder med full kraft då frön kan gro i den näringsrika färdiga komposten. Han anser att vi mår bra av att ha kontakt med marken som ger oss mat och ger nytt liv när den tar hand om våra döda kroppar. Naturens kretslopp är förutsättningen för livet. Och med mig tar jag hans tips för att få kejsarkronan att blomma – vattna med utspädd urin tre gånger per sommar. Det är kretslopp om något!
