Den som har lite tid kan ändå göra saft. Rårörd svartvinbärssaft tar mycket lite tid i anspråk och är bara så god! En sats är nyss gjord, tog några minuter och ska nu stå i 1 1/2 dygn och ska sedan silas och röras i socker. Klart att dricka eller frysa in! Receptet finns HÄR.
Förra veckan var vi på Kreta, så det blev lite glest med inläggen, men nu har jag massor av fina bilder. Man känner igen många blommor som vi här odlar som ettåriga. På Kreta växer de längs vägkanterna utan skötsel. Till exempel Blomman för dagen, som blir mer som ett ogräs. Ett vackert sådant.
Kanna har jag i trädgården, men de måste tas in för vintern, precis som dahlior. De jag har i trädgården är inget att visa upp, då de haft för torrt. Vi fick vattningsförbud mitt i varma juli och då de kom sent i jorden hann de inte etablera sig i tid.
På Kreta var de 1,5-2m höga. Har vuxit på sig under många år förstås…
Uppe i bergen stannade vi till vid en trevlig taverna och köpte kaffe. En härlig utsikt från fikabordet också.
Upp mot gatan såg jag en trevlig vy. En gammal man satt på en stol och tittade efter eventuella händelser. Typiskt för medelhavsländerna med gamla gubbar som sitter på rad och iakttar omgivningen. Ser kul ut. När jag började fota reste sig mannen och gick och satte sig i bilen. Kolla in bougainvillean i lila och vitt som slänger sig upp i trädet!
Mer finns att berätta från veckan, besök i Botaniska trädgården, fina klosterträdgårdar, stränder mm. Kommer…
De flesta bär blir surare som frysta, till exempel svartvinbär. Färska mogna är så goda men så fort de varit i frysen blir speciellt skalet surt och det behövs mycket socker. Därför testade jag att frysa in flera sorter för att jämföra. Alla härdiga sorter.
Längst upp till vänster har vi de vanliga röda. De är lika sura färska som frysta. Nedanför finns gröna vinbär som är de sötaste som färska ( förutom saskatoonbär). De blev inte sura som frysta, utan blev bara lite mildare. Sedan till höger om svartvinbären är de vita. Också goda men mer syrliga än de gröna som färska, men de vita blev också mildare efter frysning. Mittemellan de gröna och röda tycker jag. Så till sist längst upp till höger ligger de sk Kanadas vinbär, som är en bärhäggmispel, saksatoonbär från Kanada. De räknas egentligen inte till vinbär och har ingen syrlighet alls, är bara söta, med en annorlunda smak jag inte kan förklara. De bären förändras mycket lite efter frysning och blir inte heller så vattniga som de flesta frysta bär. Skulle jag välja favoriter så är det gröna vinbär och saskatoonbär, de är förstås mina nyaste buskar och nyheter är kul. Men de gamla vanliga kan man inte släppa – äldsta barnbarnet säger att mormors svartvinbärssaft är bäst. Låter bra när jag tänker på en av sönerna som när han var liten föredrog köpt saft med märket BOB. Han kunde inte läsa men kände igen bokstäverna, så han han bokstaverade. B O B, var det som gällde då!
