Helmysigt när jag tittar ut en mörk höstkväll. Dammen blänker och en ensam näckrosknopp ligger och väntar på värme.
Några spotlights riktade mot hängande blad eller grässtrån, mot en buske och uppefter en trädstam gör susen. Om ljuskällorna är placerade på olika avstånd från huset får jag ett fint djup i vyn jag ser när jag går ut genom dörren eller tittar ut genom köksfönstret.
Idag blev det en härlig skörd av alla möjliga frukter från trädgården. Mycket björnbärskart hinner tyvärr inte mogna i år, men mina allra första päron är nu skördade och ska få eftermogna inomhus. De är av sorten Suvenirs, ett härdigt päron från Blomqvists kända plantskola i Finland. Stora och söta säger reklamen. Åtminstone det första stämmer hittills.
Från mitt stora familjeäppelträd har jag idag plockat två olika Astrakan, Stenbock och Lobo. Sedan blir det att ta fram äppelplockaren så jag når alla de andra. Sju olika sorter får jag i år.
“Tutti” är italienska och betyder alla. I mitt förra liv jobbade jag med musik, om det stod “tutti” i ett musikstycke betydde det att alla instrument i orkestern skulle spela samtidigt. Alla beteckningar i ett musikstycke brukar stå på italienska av orsaken att i den europeiska musikens barndom var Italien föregångslandet och sedan har språket hängt med. Till exempel allegro= fort, forte= starkt, piano= svagt ( ´ta det lite piano´). Undantaget är musikstycken av franska tonsättare, bara deras eget språk duger. Där fick du lite musikalisk allmänbildning på köpet!
Tuttifrutti, det är i vilket fall som helst alla frukter!
Nu har jag äntligen fått hem beställningen av vårlökar. En av de trädgårdsföreningar jag är medlem i gjorde en gemensam beställning från en grossist. Så billigt att man knappt kan tro det! Jag får inga fina kolorerade förpackningar men desto fler lökar istället. Av tulpaner valde jag den svarta Queen of Night, liljeblommande Ballerina i orangerött och laxrosa Menton som får jättestora perfekt formade släta, blanka kronblad. Den liknar de franska tulpanerna man ibland kan köpa dyrt hos floristen. Men den torde inte vara lika hållbar, de franska håller sig minst två veckor!
Till våren blir det tulpanfrossa då jag kan plocka in stora buketter. Jag ska pröva att sätta en del lökar upp och ner för att inte alla ska blomma ut samtidigt. Lite smålökar har jag också beställt; den låga våririsen Katharine Hodgkin, som jag sökt efter i flera år och en blå allium. Våririsen uppges vara härdig till zon 6 och färgen beskrivs på en engelsk sida så fantasifullt: sjögrönt överdraget med puderblått och med en sagolikt invecklad teckning. Jag tror mig veta att en av mina läsare kan översätta det här bättre: When it first opens, the flowers have an ethereal color scheme that’s hard to describe; a tinge of sea-green suffused with powder blue and fabulous intricate markings. Inget tvivel om irisen blir spännande att se!
Man brukar rekommendera att gödsla med benmjöl, det är bekvämt att använda, men vanlig gödsling med kogödsel eller gräsklipp duger bra bara du ger en rejäl giva tidigt på våren och en gång till längre fram under sommaren.
Mina lökar brukar få stå kvar i rabatten och bladen klipper jag inte bort förrän de gulnat. Nyss läste jag nånstans om en lökväxt som tålde att klippas ner efter blomning. Hoppas jag hittar igen vilken det var. I så fall blir det nästa projekt att plantera den i den stora grässlänten ovanför sommarstugan. Pratade med en kvinna som hade en hel slänt med kungsängslilja. Där fick hon förstås jobba en del med att plocka gräs/ogräs mellan blommorna, det avstår jag.
