Klematisarna har klarar vintern och skjuter nu skott för fullt och väntar på sina spaljéer. Så här vid en brun stuga nära skogen passar pilspaljéerna köpta på Rusta. Pil håller inte länge, så jag har ett enkelt system för att plocka in dem på vintern. De fästs med najtråd på armeringsjärn som slagits ner i marken. De rostiga armeringsjärnen smälter bra ihop med den bruna pilen.Till hösten är det bara att klippa ner växterna, lossa najtråden, och bära in spaljéerna.
Min Afrikas blå lilja, Agapanthus, har stått många år i sin kruka. Den lär blomma bättre om den står trångt, så jag har inte planterat om utan bara lagt på gräsklipp några gånger varje sommar. När det var dags att ta in den i höstas, gick krukan i bitar. Vilken växtkraft – helt packat med rötter, så till slut sprängde den sitt skal!
Liksom andra medelhavsväxter klarar inte Agapanthus att stå ute över vintern, men den här sorten är lätt att övervintra då den klarar att stå mörkt, till exempel i ett garage med lite värme, max 10 grader. Den vissnar ner och klarar sig till våren på bara någon enstaka skvätt vatten.
Nu måste jag bara hitta några snygga krukor, för omplanteringen av alla plantorna sedan jag delat.
Här och var i trädgården har jag några spännade bladrosetter. Det är kaskadbergvallmon, Meconopsis napaulensis, som är inne på sin tredje säsong. Den har inte blommat än, men växer sig större och större. Jag läser på en engelsk sida att det kan dröja upp till fyra år till blomning, men jag hoppas på i år. De ska blomma i rosa eller purpurnyanser, i mer än en månad. Lyckas det i år kommer garanterat en bild på bloggen! Och kom och titta vet ja´!
Läs här om Meconopsis.
