Jag drömmer om att ha många fler blå bergvallmo, Meconopsis. Deras lysande blå färg är ojämförlig! En exklusivitet som går bra att odla också i kalla trakter, bara den får ett vindskyddat läge i halvskugga med lagom fukt och näring. De bergvallmo jag redan har frodas som bara den där de växer i sand och gräsklipp. Den odlingsmetoden som kommer från trädgårdsmästaren Nils Åkerstedt ska jag berätta mer om längre fram.
För en månad sedan sådde jag tre sorters bergvallmo; lila, blålila och vit och nu står de och växer till sig inför sommarn. En del säger att fröet måste vara ute under snön för att gro, men det stämmer inte, då jag flera år har lyckats med vanlig innesådd i värme. Jag sår fröna glest på jordytan utan att täcka med jord, duschar på lite med en duschspruta och vattnar underifrån. Drar över en plastfolie eller plastpåse och ställer i värme med ett lysrör strax ovanför. Det svåra är att odla vidare de små plantorna för de vill stå svalt, speciellt på natten. Därför ställer jag in dem i matkällarn över natten. Finns det plats går det lika bra med kylen förstås. Nån dag klarar de sig utan ljus om de skulle glömmas kvar där. I värmen skulle de ändå ruttna. Skulle fröna ändå inte vilja gro är det bara att ställa ut dem och skotta snö över. Det kallas stratifiering och lockar perennfrön att gro när våren kommer. HÄR finns tips på det.
Vill du pröva att odla själv är Meconopsis x sheldonii den mest lättodlade. En del bergvallmor dör efter att de har blommat, men det är normalt. De tycker väl att de gjort sitt eftersom de har reproducerat sig med frön. Ta reda på fröna eller titta efter självsådda småplantor året efter blomningen.