Nu har jag skördat de sista äpplena på mitt äldsta träd som jag ympat med många nya sorter.  I år har vi fått sju sorters äpplen från det trädet. I en kartong i matkällaren ligger nu de fantastiskt fina mörkröda Lobo som är trädets originalsort. De sparas till att bli juläpplen och håller sig ännu längre om nu det blir något kvar. Tillsammans med Melba, en av de sorter som mognar först på trädet, är Lobo några av de godaste jag har. Hörde just att den gamla kanadensiska 1800-talssorten McIntosh är moderäpplet som i en korsning lämnat sin goda smak till de bägge. Alltså är Melba och Lobo systrar! Och kul kuriosa är att Apples MacIntoshdatorer tagit namnet från McIntoshäpplet. Och loggan med äpplet och tuggan är en anspelning på kunskapens träd i paradiset, där Adam och Eva tog den förödande tuggan, men samtidigt fick kunskap. HÄR kan du läsa mer kul om Apples tanke med loggan.

Problemet med Lobo, som räknas som är ett vinteräpple, var att förr om höstarna hann det inte mogna. På vårt norrläge i Norrland blev det dubbelt svårt. Därför prövade jag att ympa in nya sorter, som mognar efterhand, och när det lyckades har jag fortsatt att ympa på fler äppelträd. En plommonymp har jag också lyckats med och i år har päronträdet Suvenirs fått några kvistar Pepi. Det är kul och lätt att ympa! De sista 10 åren har höstarna blivit mycket varmare, så numera får vi också goda Lobo. Men de är inte ätmogna än, utan jag plockade dem förra helgen och så får de eftermogna inomhus. Plockmogna är de när de lossnar lätt och skaftet följer med när jag vrider lite på äpplet.