Sydafrika 4: Vild natur i Tsitsikamma med många blommor vi känner igen

Tsitikamma låter så där typiskt afrikanskt på namnet. Dit ville vi förstås åka och valde att se Storms River av alla vackra ställen i parken. Den ligger i Garden Route National Park som man hittar i Garden Route som sträcker sig längs sydkusten, en stor del av sträckan mellan Kapstaden och Port Elizabeth. Garden Route åker man inte för att se trädgårdar, utan det är för den storslagna naturen, med Indiska Oceanens bränningar mot den vilda kusten. Mycket äventyrsturism kan man också välja på. Sedan är det ju inte som man föreställer sig Afrika, bara djungel och vildar som man får se upp för. Nej, Sydafrika är ett väldigt modernt och utvecklat land fast med stora klasskillnader, och de flesta vägarna är asfalterade. Landet koloniserades av europeer, så mycket av kulturen känns bekant. Kolonisatörerna fann ett land med stora naturresurser och mycket av skogarna är tyvärr nedhuggna för länge sedan och många elefanter som fanns längs Garden Route blev utrotade. Nu är man mera medveten om att bevara natur och djur.

Indiska oceanens mäktiga vågor var fascinerande

Det är enkelt att hitta till Storms River, bara att följa stora motorvägen N2. Vi kom från östra hållet så vi stannade först till vid kända Storms River Bridge. Man kunde gå en slinga på och inunder bron och se den djupa ravinen. Bensin och en bra turistbyrå fanns också där. Sedan körde vi vidare till målet Storms River Village.

Storms River Bridge

Det fanns många vandringsleder, vi valde den lättaste på 2 km tur och retur till Storms River Mouth. En enkel vandring längs trall och trappsteg, men mycket upp och ner. Det var så väldigt varma dagar så visst kom det lite svett ändå. Målet var den kända hängbron, och längs vägen syntes många bekanta växter som vi har hemma som sommarblommor eller krukväxter. De bilderna kommer sist i inlägget. du känner nog igen de flesta…

Häftig grotta längs leden

Här kunde man hyra kajak och paddla upp längs floden.

Målet var hängbron över Storm River Mouth

Den som inte ville paddla fick gunga med  hängbron och se häftig utsikt.

Vandra vidare
Vackra ruffa klippor
De vita kallorna fanns i mängder i ravinerna längs leden
Tydligen trivs kallor ganska skuggigt, skyddat och väldränerat. Fukten får de från havets vindar.
En söt suckulent jag inte vet namnet på, kanske du vet?
Pelargonen känner vi i alla fall igen! Det är ju bl a från Sydafrika den härstammar!
Vackert som en tavla med några små vilda lobelia i muren!

Restauranger och souvernirbutik fanns det vid ledens början. Många butiker har samma turistkrafs men här hittade jag ett  fint litet handmålat keramikfat, lagom att ta med i handbagaget. Vill du läsa tidigare inlägg om Sydafrika, skriv bara in ordet i sökrutan uppe till höger!

Tävling 3 om fröpaket från Impecta kommer under veckan.

10 december, 2018Permalink

Störst, bäst och vackrast – glimtar från USA!

Varje gång vi åkt till USA har vi gjort en rejäl roadtrip. Förutom allt det man förknippar med USA, som moderna städer, arkitektur, härliga beacher och filmindustrin finns det så otroligt mycket vackert att se. Nationalparkerna är en bra motvikt till allt det urbana och många amerikaner gillar hiking. HÄR hos National Parks Foundation finns en bra sida för planeringen. Man kan också skriva upp sig för ett nyhetsbrev, så kommer det mail med tjusiga vyer emellanåt. Bilden kommer därifrån. Till den parken i Colorado har vi inte varit. Än i alla fall.

Nationalpark i Colorado
Nationalpark i Colorado

Den vackraste nationalparken hittills tycker jag är Yosemite som ligger i östra Kalifornien. Uttalas inte som man tror, min släkting tjatade ett tag så fick jag det att sitta: ”jossemmedi”med betoning på andra stavelsen. Första gången vi besökte den var 1994 och då med hela barnaskaran, men förra hösten hade vi tid att vara där flera dagar. Ett populärt område, så det kan vara dyrt att bo. Eftersom man tar sig fram med bil – det finns inte så bra övriga alternativ – så kan man bo lite i utkanten av parken.  Bilden är tagen från Glacier Point, man köra ända dit upp med bil. Storslagen natur som är svår att återge helt med en kamera, men att stå där är fantastiskt. Långt, långt ner ligger Yosemite Valley, en skyddad plats där indianerna gärna höll till.

Half Dome Yosemite National Park, California
Half Dome Yosemite National Park, California

Jag som vuxit upp med westernfilmer, kan nästan se indianerna på sina hästar i full karriär över ängarna i Yosemite Valley. Höstens gula ängar mot det blå vattnet och grå granitklipporna slår det mesta. Mest fantastisk är att stå nere på dalens botten med klipporna som reser sig rätt upp i nästan 100 meter. På hösten har det mesta vattnet torkat ut men den som kommer på våren får se de mest mäktiga vattenfall. Vi som redan varit här två gånger, då på hösten, har en orsak att återvända en vår någon gång. Första gången blev vi helt fascinerade, men faktiskt är det lika stor upplevelse varje gång. Och det behövs flera dagar, för att hinna uppleva åtminstone en del av allt sevärt.

Yosemite Valley, California
Yosemite Valley, California

Om vi återvänder skulle jag också vilja åka till Central Valleys stora fruktodlingar och se när alla träden blommar, en runda på ca 6 mil, kallad Fresno Blossom Trail. Tänk att se milsvis med rosablommade persiko- och nektarinträd, vita plommonträd, mandelblom och äppelblom! Och apelsinträden som sprider en himmelsk doft! Fram till mitten av mars brukar det vara som finast. HÄR kan du se ett exempel. Från Yosemite är det inte så långt till Fresno i Central Valley varifrån man kan starta slingan. Sedan är det lätt att ta sig till San Fransisco i nordväst eller Santa Barbara på västkusten och köra Highway 1, en av de vackraste vägsträckor jag sett, eller varför inte köra inåt landet till Las Vegas, inte för att spela bort sin reskassa, men väl för att äta och roa sig för ett billligt pris! HÄR har jag skrivit om odlingarna i Fresno och HÄR lite om Las Vegas. Mer kommer…

28 november, 2016Permalink

Det är visst vår!

Härligt när isen smälter och älvar, åar och bäckar brusar och porlar. Man blir liksom pigg bara av att se vattnets energi och fart. Evert Taubes sång Änglamark ringer i öronen: Kalla den Änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna… Låt sista älven som brusar i vår natur brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur! Visst är det något himmelskt över bilden!

Islossning i anundsjöån

Och vet du att Evert Taube skrev sin sång som protest mot utbyggnad av vattenkraft i Vindelälven. Än i dag är Vindelälven orörd. För er som inte känner till, så mynnar den ut i Bottenviken nära Umeå. Min bild är inte från Vindelälven utan är tagen ovanför Bredbyn på vägen mot Junsele, där jag idag hälsade på den trevliga trädgårdsföreningen Maskrosen. Flera påsar med presenter med lokala delikatesser hade jag med mig hem, och när det innehållet är slut har jag deras fina receptböcker kvar. Junseleborna verkar vara specialister på soppor och har en soppdag varje sommar då folk reser dit och smakar alla deras goda soppor. Kul att folk på landsbygden är kreativa och påhittiga. Det är förstås förutsättningen för att hela landet ska leva och att folk inte bara ska bo i stora tätorter.

 



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...