I år slog jag på stort och köpte ett helt kilo bondbönsfrön att så ut. Bondbönor är ju så goda och lättodlade. De lär trivas med potatis så jag testade att sätta en böna mellan varje potatis. Med ett vinterförråd av potatis och bondbönor skulle man faktiskt kunna vara nästan självförsörjande. Bönornas protein kompletterar potatisen så det vore en nyttig kost.

Bondbönor producerar själva sin växtnäring med hjälp av kvävefixerande knölar på rötterna. Jag antar att det kommer även potatisen till del. Och sedan blir jorden boostad inför nästa år.

Av detta första test har jag lärt mig en del. Bondbönor gillar att bli kupade liksom man gör med potatis visste jag, men problemet var att när potatisen skulle kupas första gången hade en del bondbönor inte kommit upp eller bara lite, så de blev kvävda. Av det lärde jag mig att blötlägga fröna eller förgro före plantering och att vattna i fåran så de blir snabbare i starten. Alltnog, vi fick ändå en ganska stor skörd, jag satte också en del frön på egen plats. Jag kommer helt klart att fortsätta odla bondbönor. De är så goda och inte lätt att få tag på att köpa. Men i vinter ska jag festa på bondbönsgröt. Låter inte så gott men är det. Bara att mosa ihop kokade bondbönor och potatis. Oj, vad jag ska må gott av den maten!

Vid skörden undvek jag att dra upp bondbönsplantorna och la jord över de sönderklippta stjälkarna så näringen får sparas i jorden. Till och med en del av de spritade baljorna fick återgå. Får se hur mycket som förmultnat till våren.