Detta är ett sponsrat inlägg med reklam för Impecta fröhandel.

Hemodlad potatis är så mycket godare så därför fortsätter vi att odla. Plus att köpt potatis är hårt besprutad mot gisslet potatisbladmögel. Visserligen – blasten besprutas – inte själva potatisen. Snart är det inte dags att sätta potatis, här i norr. Vi får vänta tills jorden håller minst 8 grader, men här har jag samlat olika tips för att lyckas med egen obesprutad potatis. Ni söderut som redan planterat hittar säkert också några användbara tips. Först ut – våra favoritsorter!

Delikatesspotatisen Amandine har följt oss i många år. Den har många fördelar – tidig, högavkastande och bara så god! Perfekt färskpotatis, men också fin hela vintern, och då fortfarande samma goda smak. Gourmetkockarnas favorit, sägs det. Eftersom den är tidig hinner den bli riktigt stor. Ett år fick vi knölar på 4 hg!

Den norrländska mandelpotatisen är också given hos oss. Mjölig och smakrik. God till allt möjligt men gärna till mos och till surströmming förstås! Kokar lätt sönder, så man måste ha skalet kvar och stänga av värmen en stund innan potatisen är klar, såvida det inte ska bli mos. En del säger att sorten inte blir god vid odling söderut, men här kan jag lova att det går bra. Inte vidare tidig, så det är viktigt att förgro. Mer om det längre ner.

Potatisbladmöglet utgör den största utmaningen, speciellt sådana år som ifjol 2024, då det regnade var och varannan dag. Tack och lov händer det inte alla år. Det är en svamp, och en sådan trivs förstås i fukt. Välj en inte alltför skyddad plats och för att få fukten att torka upp fort ska man försöka att sätta potatisraderna i förhärskande vindriktning, och ha 70 cm mellan raderna så det blåser igenom bra. Med så breda rader finns det mycket jord att kupa med, som skyddar knölarna från att nås av svampsporerna. Bladmöglet yttrar sig så att bladen och stjälkarna får mörka fläckar som sprider sig så hela plantan till slut vissnar. När svampsporerna faller ner kan de nå potatisen som ruttnar, såväl redan i jorden som i efterhand i källaren. Det finns nya sorter som är resistenta, t ex, ekologiska Carolus, som vi hade i fjol. Ganska bra resistens mot bladmögel. Liknar King Edvard med sin röda fläckar i skalet. Stora rundade knölar. Mjölig och fin till bakpotatis. I år satsar vi på Connect, som utsågs till årets potatis 2020. Den har hög också motståndskraft mot sjukdomar. All sättpotatis har vi skaffat från Impecta. Till nästa år ska jag söka redan på Sarpo Mira som ska vara den allra mest resistenta potatisen, och är en bra potatis att spara över vintern.

Ett annat knep är att komma igång tidigt, så att potatisen hunnit växa sig stor tills bladmöglet slår till. Veckan efter påsk besökte vi Åke Truedssons trädgård i Vellinge i Skåne. Han är känd för Tomatklubben med försäljning av massor av tomatsorter. Men han odlar även massvis annat, som superovanliga fruktträd och bär av alla de slag och så potatis förstås. Den växte för fullt i hans stora växthus och de hade redan smakat färskpotatis! Han sa: “Skörda potatisen före 1 augusti, så hinner det inte bli bladmögel.”
Ja, det slår till på sensommaren, men för oss i norr funkar inte rådet helt, för då blir det minimal skörd. Men vi ska ändå börja tidigt, t ex med att förgrodda utsädet. Enklast att 4-6 veckor före plantering, lägga potatisarna i lådor ( bara ett lager) och ställa i ett ganska varmt rum, helst ljust. Då bildas det knubbiga groddar som kommer igång fort vid plantering. En annan idé’ är att lägga några cm fuktig jord i lådorna och låta potatisarna rota sig där några veckor före plantering. Det senare sättet har vi provat i år. Får se om de ger ännu tidigare skörd. Och ner i backen så fort temperaturen gått upp!

Man bör byta odlingsplats varje år och inte återkomma till samma på grund av att svampsporerna överlever i jorden. Även på småpotatisar som blev kvar vid upptagning. Men inte säkert man slipper angrepp ändå, för dessa sporer kan blåsa långt. Jag hörde en odlare i Skåne berätta att de kan förutsäga angrepp genom att se när det börjat i England. Otroligt! Det blåser ända därifrån! Undras hur lång tid det tar att blåsa hit till Norrland!

Det kan låta hopplöst med bladmöglet, men det går för det mesta bra. Eftersom det regnade mycket senaste sommaren kollade vi ofta av potatislandet efter bladfläckar och klippte bort sådana stjälkar, och åt upp potatisarna under, om de inte hunnit ruttna. Det växer det förstås inget mer under sådan planta, så vi fick inte stora mängder, men än i början av maj finns det kvar i jordkällaren. Nästan inte en enda har ruttnat, men så spolade vi av all jord för att se de dåliga och kasta direkt.

Vatten behövs ändå till potatisen, men inte på blasten, bara i jorden så den håller sig jämnt fuktig.

Så här gör vi för att potatisen ska hålla sig bra:

1. Två veckor före upptagning klipper vi bort blasten och kastar bort den. Inte till komposten om den skulle fått lite bladmögel. Medan potatisarna ligger i jorden och väntar tjocknar skalet så de blir tåligare. Om det blivit mögelsporer på jorden från eventuellt bladmögel på bladen så hinner det försvinna delvis före upptagning. Annars kan potatisarna smittas och ruttnar då under lagring.

2. Upptagningen görs helst i torrt väder för att hindra mögelsporer att spridas.

3. Potatisskörden får så ligga och torka till sig i källarvåningen där det är ca 15 grader. När de legat där i två veckor är de klara för att ställa in i jordkällaren där det ska vara svalt, 3-4 plusgrader brukar vi ha.

Potatis är verkligen en bra gröda, ger stor skörd för lite arbete och är så näringsrik att man i princip skulle kunna leva på bara potatis. Bra krisberedskap alltså. Att kunna odla sin egen mat ger trygghet. Sedan blir det ju så mycket godare. Just därför äter vi potatis ofta, det finns så många bra recept. En hel del recept finns här på bloggen. Använd sökfunktionen uppe till höger!

Nej – nu går jag till köket och steker raggmunkar – så knapriga och goda!