Många bekymrar sig för hur de ska få dahliaknölarna att klara vintern. Det är en fördel att kunna spara dem för de växer tills sig under sommaren och blir så stora att de går att dela i flera. Jag har min egen metod för förvaring som jag tycker är toppen. Mycket sällan blir något förstört.

Här har jag precis grävt upp några knölar och spolat av jorden med vattenslangen. Sedan får de ligga inne i värmen i några dagar tills de är helt torra. Då lägger jag dem i hinkar med sand. Grovlek 0-8 mm, samma typ som jag odlar i enligt Åkerstedts metod. Sanden bör vara lite fuktig. Hinkarna förvarar jag i matkällaren där temperaturen går ner mot +4. Över vintern behöver jag bara ge en skvätt vatten någon gång, och när jag vill fördriva dem tar jag fram hinkarna i värmen så kan knölarna bilda lite rötter tills jag har tid att sätta dem i krukor med jord. I ett svalt utrymme kan man också förvara dem i papperskassar, men beroende på utrymmet kan knölarna torka och skrumpna lite. Men sådana knölar kan också vara användbara. Det stora hotet är om det blir för fuktigt så att knölarna ruttnar. Sand är luftig så där är det inget problem.

Det verkar lite knöligt!
Är knöligt ett typiskt ord från Västkusten eller är ett allmänt svenskt?
Typen av humor är troligen i alla fall från Göteborg!
Jodå, knöligt kan nog vi norrlänningar säga ibland också! Ha det gott du också!