Bukettapeln, Malus sargentii, blommar troget igen. Den har vuxit mer än jag trodde och står således egentligen på fel plats. För stor att flytta så istället har jag skurit in den hårt i två år nu, och ändå blommar den snällt. Den är verkligen tålig och blomningen är som en stor vit sky – om den bara får vara ifred. I fortsättningen ska jag stamma upp den genom att eftersom ta bort de nedre grenarna så den blir ett litet buskträd.
Den har fina flikiga blad som får en härlig gul höstfärg och den får röda bär i massor, egentligen mini-miniäpplen som faktiskt är ätbara, fast som räven sa om rönnbären – sura!
