Årets pelargon 2015 ´Violino´har till och med charmat mig

Jag köper inte pelargoner i första taget, men denna ljuslila skönhet med mörka blad kan jag inte neka. Den är mer lättskött än de ljuslila som fanns förut och ska även klara dåligt sommarväder. Den hör till serien Moonlight med mörka blad och stjälkar – ett extra plus! Pelargoner från denna serie sägs hålla länge, och växa fint utan att få gula blad. Något för mig som inte riktigt går ihop med pelargoner!

Violino årets pelargon 2015 Foto AC Blomsterfrämjandet

Som alla pelargoner ska den stå varmt, skyddat och ha så mycket sol som det går. Det är bra att blanda in grov sand så jorden blir porös och ladda på med extra näring. Speciell pelargonjord finns annars om man inte vill blanda själv. Jorden ska torka upp mellan varje vattning. Som vanligt är det bäst att gödsla svagt vid varje vattning istället för en gång per vecka.

Violino årets pelargon 2015 Foto AC Blomsterfrämjandet  (2)

Jag kan tänka mig att ´Violino´ blir fin ihop med olika vita nyanser och purpurbladiga växter. För att få mycket blomning är det viktigt att ta bort allt utblommat. Sommartid trivs ´Violino´ bäst utomhus, det passar mig bra då jag den tiden helst inte vill sköta om några inneblommor.

Bilder:Blomsterfrämjandet/Annica Christensen

 

 

 

 

 

Sticklingar i bagaget från semesterresan

Det är kul att ha en växt som minne från semesterresan, men man brukar inte få införa krukade växter på grund av jordburna sjukdomar. Så då blir det sticklingar eller frön. Mimosan i vårens buketter är en av mina favoriter, så den liknande acacian som växte vilt blir mitt försök. Överallt längs vägarna i den södra delen av ön blommade acacian med härliga fluffiga gula bollar. Den doftar inte som bukettmimosan men ser precis likadan ut.

Acacia saligna (1)

Ta hem sticklingar i petflaskaMed sticklingarna i stoppade i en petflaska med några droppar vatten klarade de resan hur bra som helst. Bara att klippa upp flaskan när de ska planteras.

Acacian har faktiskt blivit så invasiv att man på Cypern måste bekämpa den. Den tar lätt eld i det torra klimatet och elden sprider sig till andra växter, till exempel vackra mörkgröna enar som kan ta 40 år på sig att komma tillbaka. När vi gick en botanisk vandring, som jag ska berätta om senare, såg vi hur man både sågade ner acacior och förgiftade med glyfosat (RoundUp) och något ännu giftigare som gör att buskarna vissnar ner eftersom. Experter från Israel, var denna dag på plats och utförde jobbet. Tänk att något så vackert kan bli ett hot som måste undanröjas!

Acacia saligna (2)

Sticklingarna tog jag med klack. Alltså rev av hela skott så att lite av basen, där den satt fast på grenen, följde med. Jag skrapade också lite på barken längst ner, före plantering, där förhoppningsvis rötterna ska komma. Klippte bort topparna och satte i vattnade rotningskuber som är gjorda av stenull. De är bra för sådant som rotar långsamt vilket jag tror dessa gör på grund av att skotten är ganska hårda.

Rota sticklingar i stenullskub (1)

Några mjukare toppskott provade jag också med. Så en plastpåse med lite hål över hela härligheten, ställa ljust och vänta!

Rota sticklingar i stenullskub (2)

På tal om att vänta, så har ni läsare fått vänta på mina inlägg sista veckorna. Det har inte funnits tillräckligt med ork, fast lusten alltid finns där. Ämnen att skriva om saknar jag inte heller. Min serie om sommarblommor har några delar kvar och sedan börjar serien om E-plantor och växtsäsongen är ju här och det händer något varje dag med frön och plantor och naturen börjar vakna. Det är tur att jag får hålla på med sådant, det har varit min livlina alltsedan jag blev sjuk första gången. Det är värsta är all kamp med Försäkrningskassan och att bli bollad hit och dit. I några veckor har det varit en stor utredning som tagit mycket kraft men imorgon får jag ett besked som jag hoppas är slutet på allt sådant. Nu fortsätter i alla fall bloggen som vanligt och ska handla om betydligt trevligare ämnen. Sådant som livar upp och ger kraft – allt det gröna!

Tulpaner redan på gång!

Reatulpanerna från i höstas börjar nu visa sig, till och med utomhus. Jag provade för första gången att sätta i växthuset och har dessutom kommit ihåg att vattna alla varma perioder denna konstiga vinter. Så nu börjar de sticka upp. Lite konstigt ser det ut med allt hår jag lagt ut. Jag brukar ju klippa en stor del av familjemedlemmarna, så jag har tagit vara på håret för att skrämma möss och sork. Varierade färger – både grånat hår och svart! Det sägs att mössen får hårstrån i nosen och blir avskräckta. Hittills funkar det i alla fall!

Hårklipp mot sork bland tulpnalökarna

I matkällaren har tulpanerna kommit ännu längre, så det börjar bli dags att ta fram dem i värmen. Allt ska inte bli buketter, utan en del ska få pryda med både lök och blomma. HÄR hos Blomsterhörnan såg jag ett sådant arrangemang första gången. Raffinerat men busenkelt att göra själv.

tulpanodling i matkällaren