Ett av barnbarnen kom med ett blad som ramlat från en Saintpaulia. Jag tänkte kasta det, men hon ville så gärna behålla “lövet”. Hon gillade den mjuka ludna ytan.

Istället för det halvvissna bladet gick vi och tog två fräscha blad och så fick hon och storasyster plantera var sitt blad i en kruka med såjord. Så får de var sin egen Saintpaulia. Man sparar bara någon cm av skaftet och trycker ner bladet i jorden så det sitter precis i nivå med jorden. Fast det krävs lite tålamod och väntetid tills blommorna är så stora att de blommar.

Barnen tyckte det var konstigt att vi skulle klippa bort en bit av bladet så de fick förklarat att nu när bladet inte har kontakt med plantan har det inga rötter som kan dra upp vatten och näring. Och ett mindre blad behöver mindre, alltså klarar det sig bättre tills det rotat sig. Saintpaulia har tjocka saftiga blad, så det är inte helt nödvändigt i detta fall.

Så vattnade vi igenom ordentligt och drog över en plastpåse med små hål. Barnen undrade om de skulle vattna om någon vecka, men vi får vänta längre än så. Där inne i påsen går inte åt mycket vatten. När jorden nästan är helt torr är det dags. Det här var ett enkelt och trevligt pyssel med barn, då det gick fort. Sedan behövs bara  en vuxen som tar ansvar när det blir dags att vattna och ser till att småplantorna kommer i en större kruka. Det blir mormor som får hälsa på och kolla det…