13 kg sättpotatis har gett minst 100 kg riktigt goda knölar som nu ligger i jordkällaren. Just för den goda smaken av egen potatis lägger vi tid på odlingen. Och man vet att ingen besprutning har skett. Dessutom är det så roligt att ta upp potatis när man får stort utbyte. Och man kan välja favoritsorterna. Längre ner berättar jag vilka vi odlade i år.
Sommarens ojämna väder har varit utmanande. Perioder med regn stup i ett, ja, ofta flera gånger per dag här hos oss. Då är det lätt att potatisbladmögel angriper. Bladen blir fläckiga och vissnar till slut, och svampsporerna kan angripa knölarna när de tar sig ner i jorden, så då gäller att fort klippa bort all angripen blast. Sedan ska man vänta minst några veckor med upptagning så inga sporer finns kvar som kan smitta knölarna. Annars får de mörka fläckar och ruttnar sedan, antingen i landet eller sedan under lagringen. Bladmöglet har blivit vanligare så då får man också försöka förebygga, dvs plantera glest så att bladen lättare torkar upp efter regn. 70 cm mellan raderna och 30 cm mellan potatisarna är bra om man har plats för det. Med stort radavstånd finns det också mer jord att kupa upp, som skyddar både mot grönfärgning och bladmögelsporerna. Och att välja tidiga sorter och att plantera dem så fort det bara går på försommaren, så hinner de växa klart före angreppen som brukar slå till på sensommaren. När det är 8 plus i jorden är det dags för plantering.
Vi hade också en lång extremt varm och torr period. Då blev det till att vattna några gånger, låta vattenslangen ligga och rinna bra länge. Aldrig med spridare så bladen blir fuktiga. När knölarna “knyter sig” är det viktigt med vatten, sedan får man vara försiktig så det inte blir bladmögel.
När vi tagit upp potatisen spolar vi av jorden, vilket sägs att man inte ska. Fast i vår jordkällare med hög luftfuktighet håller de sig ända till sommaren i vilket fall, och det är lätt att se vilka potatisar som blivit angripna och plocka bort direkt så de inte smittar fler. Har man sämre förvaring kanske det är olämpligt, men det är viktigt att ta bort alla sjuka knölar. På detta sätt har vi gjort de senaste åren eftersom det varit bladmögel och vi har fått nog med potatis.
I år kom vattensork och ville dela skörden, så en del knölar var gnagda. De skadade knölarna och fula på annat sätt, renskar vi och tvättade noga, så är det bara att koka direkt. Dem äter vi upp först.
Delikatesspotatisen Amandine har vi odlat i många år, den är riktigt tidig och snabbväxande och hinner således bli väldigt stor fram mot hösten. Den är ändå väldigt bra att lagra och smakar fortfarande nästan som färskpotatis hela vintern. Att den är tidig är värdefullt när det som i år blivit potatisbladmögel. Då kan man med gott samvete klippa bort angripen blast och veta att potatisen ändå hunnit växa en hel del.
Mandelpotatisen, den norrländska delikatessen, vill vi gärna ha också. Den är inte alls snabbväxande, men så god. En del ganska stora blev det ändå. Kokar lätt sönder som färsk, så den får nu bida sin tid i jordkällaren.
Connect var ny hos oss för i år. Bäst är att den är resistent mot bladmöglet, det syntes tydlig skillnad mot de andra sorterna. Så den vill vi absolut fortsätta med nästa år. Riktigt stora runda och jämna knölar som blir härligt mjöliga vid kokning. Blir fint mos och de största blir perfekt bakpotatis.
HÄR kan du läsa om hur vi planterade landet på försommaren, med några fler praktiska råd.
Visst känner man sig rik när man har ett lager som räcker hela året! Ja, faktiskt är potatis en perfekt krismat! Den ger stor skörd, är lättodlad och sägs innehålla så allsidig närig att man kan leva på bara potatis om det kniper.
