Buskpionerna prunkar – men underbart är kort

Nu gäller att hinna ta vara på buskpionernas blomning. På några dagar eller en vecka kan blomningen vara över. Jag mätte en blomma – 26 cm tvärsöver, vilken skönhet! Lite större än min middagstallrik!

Min rosa buskpion

Ännuförra hösten när vi byggde om blev vi tvungna att flytta pionen, så sommaren därpå blev ett viloår medan den rotade sig. Men i år gav den sju knoppar, så nu är den på gång igen. Vad roligt att vi odla sådant här i våra kalla trakter! Det finns många sorter för zon 5.

Vit buskpion'

Den vita pionens blommor är betydligt mindre, säkert beroende på sort. Jag minns när vi kom med med den från trädgårdsmässan i Älvsjö och skule gräva ner den. I medföljande planteringsråd stod att gropen skulle vara en meter djup! Mannen , han med maskinerna, grävde 70 cm, sen fick det räcka. Jag fyller istället på med sand på ytan allt eftersom den växer så blir det i varje fall nästan tillräckligt jorddjup. Nja, jorddjup, buskpionerna har fått mest grov sand att växa i. De tål inte att växa i påsjord eller annan blöt jord utan måste ha väldränerat.

Favoritträdet ´Drummondii´planterat idag!

Innan jag gick trädgårdsutbildningen var jag inte mycket intresserad av träd och buskar, men tänk vad många olika fina alternativ det finns för oss i kallt klimat. När man läser de sydliga plantskolornas kataloger är ofta zonangivelsen onödigt låg. Då brukar jag jämföra med Rydlinge handelsträdgårds sajt. De finns i Skellefteå (zon 5) och provodlar i sin visningsträdgård. Dagens favoritträd vitbrokig skogslönn, Acer platanoides ´Drummondii´ klarar sig bra hos Rydlinge trots att jag läser i plantskolekatalogen att trädet bara klarar zon 4!

Acer ´Drummondii (2)

Trädet ger ett ljust intryck på grund av de krämvita bladkanterna. Varje blad är som ett konstverk!

Acer ´Drummondii (1)

I katalogen står att sluthöjden är 10-12 m och i boken Trädgård i kallt klimat 5-6 m. Den som lever får se vad som stämmer i det fallet…

Gul men fin

Jag brukar inte gilla den varmgula färgen annat än på våren, men smörbollen, Trollius, som blommar nu, är riktigt fin. För några år sedan ville jag få bort den och satte in den tillfälligt bakom en stor pion. Som det så ofta blir,  så blir det där tillfälliga kvar i brist på tid, så nu blommar den så vackert bakom sin stora granne. Blommorna har onekligen en fin form och stjälken är hög och stadig. Dags att flytta fram den till en synlig plats tror jag.

Trollius smörboll

Vilken Trollius det är vet jag inte, den köptes på den tiden då jag inte brydde mig om växtnamn och allra minst de vetenskapliga. Någon av er läsare vet säkert? Alla i Trollius-familjen vill i alla fall ha fuktig jord och stå i sol eller halvskugga. Den lerhaltiga välgödslade jorden bakom pionen håller tydligen fukten tillräckligt bra. Jag får fundera på om smörbollen ska få en plats vid dammen. I Perennboken står att den blommar om när man klipper ner den, då blir det ett bra tillfälle för flyttning. I hela Sverige växer smörbollen vilt men är vanligast i fjälltrakterna, så här har vi en härdig tuffing.