Jag hade mina planer, det skulle spraka av färger med dahlior i orange och lite gult, lejongap i orangerött och gladiolus i purpur, cerise och orange. Och den mörka blodamaranten, Amaranthus cruenthus, skulle bryta av.
Amaranten blev fantastisk. Den är ettårig och plantorna var inte särskilt stora när jag satte ut dem men växte på sig fort. Snygg form, tuff färg och mörka blad. Som tänkt. Bara det att det var så torrt nere i rabatten och vi fick bevattningsförbud, så de färgsprakande gladiolusarna stod still och en del hann inte ens slå ut. Tänk med cerise och orange mot dessa amaranter! Tydligen är blodamaranten nöjd med torka, så då vet jag det.
De orange dahliorna var låga och mer som tomteröda och bladen var lika mörka som amaranternas. Ibland får man annat är man betalar för, åtminstone på Lidl…Så det blev för mörkt. Men visst blommade de. Och de låga orangeröda lejongapen skötte sig hela sommaren. Det som hann bli var absolut snyggt var för sig, men för mycket mörkt blir inte bra, som ett svart hål. Amaranten behöver färgglatt sällskap.
Nu har det mesta frusit bort, bara några dahlior har jag tagit vara på. Gladioluslökar är så billiga så de är inte lönt att ta upp, knappt ens dahliorna. Amaranten har jag sparat som frö och nästa år gör jag ett nytt försök med solnedgången.
